
"En i ordets båda bemärkelser fantastisk roman." John Ajvide LindqvistUtsedd till en av årets bästa sci-fi/fantasy-böcker 2021 av New York Times.Det finns en värld vid sidan av vår egen. För härskarklassen är Trädgården ett dekadent paradis där tiden står stilla och festen aldrig tar slut. För barnen, deras tjänare och slavar, är det en utdragen skärseld där lek blir tortyr och ingen annan än de utvalda får överleva och bli gammal.Dora och Tistel är som syskon, bästa vänner som bara har varandra ? och nu måste de fly från Trädgården innan deras ungdom förråder dem. Det blir början på en hisnande resa mellan deras värld och vår. De två vännerna möter mystiska handelsmän och människor som gömmer sig inuti sig själva. Någonstans, sägs det, bortom vägskälet vid universums mitt, finns ett resande teatersällskap som kan låsa upp verkligheten. Är det nyckeln till Dora och Tistels frihet?Minnesteatern...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Minnesteatern av Karin Tidbeck har en sällsam, dröjande stämning som lockar mig in och håller mig kvar. Här finns ett landskap som är alltför spännande och inbjudande för att inte utforskas. Här finns en vänskap som betyder allt. Och så finns där Minnesteatern som färdas bakom universums kulisser och spelar upp de händelser som dyker upp i den stora boken för att de behöver bevaras. Jag kan ana toner från grekiska och nordliga sagor i berättelsen men här skapas något alldeles nytt och unikt av dem. Det är både elegant och mustigt, sublimt och jordnära. Det är vackert och grymt, precis som alla starka känslor.
Tistel som måste använda en pojkröst som skydd och Dora med hår som vita fjädrar och ögon mörka som jorden bor i Trädgården. Det är en värld av utsvävande lyx och måttlöst överflöd, en ymnig park fylld av läckerheter skapad av Mnemsoyne och Phantasos.
Herrarna och damerna gör bara paus mellan festerna för att sova en stund, i en ständig upprepning någonstans bortom tiden. De är omedvetna om allt utanför Trädgården, glömska av allt utom njutning.
Deras tjänare är barn som lockats in från skogarna av musiken, dofterna och de vackra ljusen. De blir berövade allt, till och med sina minnen, och får tjäna sin nya herre tills mönstren på deras kroppar är färdigristade. Då jagas de för sina herrars nöjes skull. Och när man inte ens äger sitt eget namn har man ingen möjlighet att komma undan.
Att lämna Trädgården är ett straff eller en ny, förhoppningsfull framtid, beroende på vem man varit. Hierarkier störtas, världar öppnas och Jorden är bara en av många platser man kan färdas till i jakten på ett namn, på sanningen och på rättvisa.
Vänskap och vänlighet tar Dora och Tistel till en korsväg mellan världarna. Där får de lära sig att allt har ett pris, särskilt tjänster. Men de lär sig också att alla handlingar man utför lämnar ett spår efter sig, även de onda. Det kan man följa genom alla världar, genom tid och rum.
Även deras berättelse hamnar på sitt eget sätt i den stora boken. Så blir alla en del av väven, i alla världar. För alla har sin egen, betydelsefulla roll att spela.