Vid fyra års ålder kommer Sanna som adoptivbarn till Sverige. Hon växer upp i en trygg familj på Lidingö, lever ett helt vanligt svenskt liv, men känner sig ständigt annorlunda, ofta utanför. Efter ett antal livskriser bestämmer hon sig för att söka sina rötter i Iran. En av de få saker hon har från tiden där är ett fotografi på sin biologiska mamma. Hon låter publicera bilden i en iransk tidning tillsammans med uppgifter om var hon själv kan nås. Efter två år får hon plötsligt ett telefonsamtal; mor och dotter har åter fått kontakt med varandra.
Visa mer
Recensioner
2011-08-10
Betyg 
Intressant, men efteråt funderar jag mer över hennes förhållande till sina adoptivföräldrar, framförallt adoptivfadern.
2010-07-30
Betyg 
Börjar bra och spännande.....blir eftersom upprepande och väldigt tråkig, bläddrade mig igenom slutet.
2010-07-29
Betyg 
Recension av Sanna Sjöswärds bok Min mamma är en persisk prinsessa
Boken är utgiven på Norstedts förlag och innehåller 280 sidor.
Sanna Sjöswärd föddes i Iran 1973. Hon är utbildad biljournalist från Nordens fotoskola på Biskops-Arnö och har arbetat för en mängd olika svenska och utländska tidningar såsom Aftonbladet, GP, DN, Le Figaro, Helsing Sanomat och The Globe. 2006 visades hennes utställning Rötter, med fotografier på hennes Iranska familj, på bland annat Arbetets museum i Norrköping och på Kulturhuset i Stockholm. I samband med utställningen släppte hon fotoboken Rötter/Roots.
Handling: Sanna eller (Farzaneh som hon heter när hon bor på ett barnhem i Iran) blir adopterad av ett par i Sverige när hon är fyra år. De hämtar henne på barnhemmet tillsammans med en pojke på två år som får namnet Peter.
Sanna talar redan persiska när hon kommer till Sverige och hon har svårt att lära sig svenska och även att anpassa sig till den svenska miljön och omgivningen på Lidingö där de bor. Hon kommer ofta i konflikt med sin adoptivmamma Brita. Det pratas aldrig om känslor eller diskuterar någonting där hemma, detta gör att Sanna har svårt att känna sig älskad.
När Sanna blir större söker hon sig till ”extramammor” som oftast är kamraternas mammor. Hon behöver någon som lyssnar på henne. När Sanna är 14 år skiljer sig hennes föräldrar och hennes pappa träffar en ny kvinna. Hon bor hos sin pappa, men blir utslängd när hon är 17 år.
Sanna får senare hjälp av Sideh, en iransk bekant som bor i Sverige och som är gift med Majid som är iransksvensk. Majid som kan både persiska och svenska, hjälper Sanna med efterforskningar om hennes iranska familj. Han hjälper henne att publicera en artikel i en av Irans största dagstidningar. Så en dag i juni 1999 ringer Sideh och berättar för Sanna att hon har hennes äldre syster Leila på tråden från en redaktion i Teheran. Hon får prata med henne och sedan hör hon en annan kvinnas röst som säger att hon heter Sedighed och att hon är hennes biologiska mamma.
Några dagar senare hittar Sanna ett brev i brevlådan från en man som säger sig vara hennes morbror och att han och hans fru bor i Kungsängen utanför Stockholm. De får telefonkontakt och bestämmer sig för att träffas. Efter det besöket känner Sanna att hon bara måste åka till Iran och hälsa på sin familj. Tyvärr blir det något av en kulturchock för Sanna när hon anländer på flygplatsen och många släktingar är där och ska hälsa henne välkommen och kramas. Deras sätt att visa lycka och kärlek känns väldigt främmande för henne.
Under sin tid i Iran kommer Sanna att känna att hon älskar sin mamma Sedigheh, sina syskon och närmaste släktingar, samtidigt som hon har lite svårt med den annorlunda kulturen. Sanna vill ha ett riktigt svar på varför hon lämnades på barnhemmet, men mamma Sedigheh är inte så villig att berätta sanningen för henne. Sanna åker hem till Sverige igen, men återvänder med jämna mellanrum till sin Iranska familj, men det är i Sverige hon vill ha sin bas.
En helt otrolig och vacker berättelse av Sanna Sjöswärd. Jag älskar ju att läsa om Mellanöstern, det känns magiskt att läsa om deras kultur som är så långt från vår egen. Sanna berättar både om sin uppväxt i Sverige och om mötet med sin familj i Iran. Hon skriver så rörande att tårarna trillar ner för kinderna. Jag känner så med Sanna när hon berättar hur det kändes att komma till fel adoptivföräldrar, i en familj där inga känslor visades, medan familjen i Iran visade massor av känslor. Som sagt en helt underbar och intressant bok om hur det känns att ha en fot i två så olika kulturer som Sverige och Iran. En bok som många bör läsa.
Betyg 5/5 Kristina Simar
2010-06-05
Betyg
Väldigt intressant skildring av skillnaderna mellan olika kulturer - livet i en släkt i Iran och livet på (bland annat) Lidingö i Sverige. Har i övrigt svårt för denna "livsskildring" som nästan inte har någon form av självdistans. Det blir så mycket JAG och så självupptaget, att det till slut blir svårt att känna empati för den lilla flickan utan förankrade rötter - som längtar så efter bekräftelse och villkorslös kärlek.
2010-01-21
Betyg 
Bra men tyvärr blir det ofta så mycket upprepningar av familerna, barnhemmet mm vilket gör att jag hoppar över en del text
2010-01-06
Betyg
Bra skildring av vardagslivet i Iran, övriga bitar av författarens liv känns ointressanta.
