Min kamp är Karl Ove Knausgårds mäktiga självbiografiska roman. Första delen inleds med en svepande beskrivning av varje människas slutpunkt, döden. Det är runt detta ofrånkomliga faktum boken kretsar, från barndom till vuxenhet. I centrum står en far som i hela sitt liv agerar på ett sätt som gör honom onåbar och omöjlig att förstå. Boken utgår från Karl Oves nuvarande situation med fru och två små barn i Malmö. Han skriver personligt om hur han tvingats sluta dricka eftersom han då tappar kontrollen och gör sig själv och andra illa. Så kommer telefonsamtalet från brodern med besked om faderns död. Det som följer är ett hårt uppvaknande och en begravning av en far han aldrig kände.
Visa mer
Recensioner
Betyg
Jag blev i och med att jag (sträck)läste denna bok en stor beundrare av en stor författare. Jag fattar definitivt hypen. Detta är fantastiskt. Det är så här jag själv vill kunna skriva. Man känner Knausgårds upplevelser med varenda cell i sin kropp - jag njöt hela vägen igenom.
Är redan halvvägs in i del 2 och är lika beundrad nu som då.
Betyg
Många år efter alla andra tog jag itu med "Min kamp", i alla fall första delen. Jag har tidigare varit av den åsikten, att om någon skriver så många sidor autofiktion så måste åtminstone några hundra sidor vara av tvivelaktig kvalitet; mansplaining, navelskådning, eller dylikt. Jag är positivt överraskad, även om det inte var någon fempoängare för mig.
Betyg
Det är flyt i språket i denna utlämnande bok och bara ibland blir det lite mycket om gymnasievänskap och kompisskap. Bitarna om fadern och döden är allra bäst och det som gör att det blir fyra stjärnor är just det filosofiska kring detta och det ärliga om relationer samt igenkänningsfaktorn i så mycket av dessa tankar.
2016-09-19
Betyg
Självbiografiskt, självutlämnade och ärligt. Fantastiskt sätt att beskriva små vardagliga händelser. Vackert språk med ett oerhört driv men samtidigt lättläst.
2016-02-29
Betyg
Otroligt välskriven och på många sätt tankeväckande bok. Samtidigt tyckte jag den i perioder var lite väl långsam. Första halvan var lite svår, andra halvan tyckte jag var superbra.
Betyg
Kämpade mig genom större delen av boken, den sista delen upplevde jag mest intressant. Skulle börja med andra, tredje ... boken, men känner ingen brådska. Jag ger inte lätt upp (ändå), men jag blev inte paff av denna första bok. Skrivsätt är ganska bra, Karl Ove K. en modig och öppen författare, men själva berättelsen var inte sååå intressant, bara skriven på ett intressant och kanske ovanligt sätt.
Betyg
För mig är miljöbeskrivningarna det allra mest fascinerande med den här romanen. Hur K kan beskriva de mest vardagliga ting på ett så exakt sätt att man känner t ex morgondaggen inpå huden! Men också skildringen av den oerhörda rädsla som en okänslig far ingjuter i sin lille son är otäck läsning och nyttig.
Betyg
Har läst delarna 1-5. Som läsare sugs jag in i ett skeende som är svårt att släppa taget om. Jag vill vidare, som att läsa en deckare (vilket inte behöver vara ett gott betyg). Skeenden skildras med ibland enorm pregnans, jag kommer på mig att tänka att 'just så är det/var det' osv. Men när en bok tagit slut är det som att jag inget fått med mig och känslan av tidstjuveri ger sig tillkänna. Del sex avstår jag från just därför, mitt eget liv är roligare och viktigare än Knausgårds - för mig.
2013-10-19
Betyg
Andra halvan av boken gör den läsvärd. Då kliver farmor fram som den viktigaste personen för mig.
Betyg
Oj, vad bra! Hade inte några direkta förväntningar, men åh, vad jag är glad att jag läste den. Detaljrik, självutlämnande och full av känslor, och framförallt en mycket bra barndoms- och tonårsskildring. Lite svårt att hålla fokus under tyngre resonemang, det var en sådan passage någonstans i början av boken, men bortsett från det var det ett nöje att läsa. Rekommenderas! Ser fram emot när jag får tillfälle att läsa nästa del.
2012-07-04
Betyg
Man blir som en tjuvtittare in i hur en annan tänker och ser hur lik han är en själv. Modig bokserie som hjälper mig att förstå mig själv bättre. Författaren lämnar ut sig själv och man tycker verkligen om honom!
2012-07-04
Betyg
Man blir som en tjuvtittare in i hur en annan tänker och ser hur lik han är en själv. Modig bokserie som hjälper mig att förstå mig själv bättre. Författaren lämnar ut sig själv och man tycker verkligen om honom!
2012-04-16
Betyg
Mycket bra. Framförallt skildringen av pappan gör boken mycket läsvärd. Knausgård undviker fällan att teckna en förenklad bild av sin avskydda pappa. Nu drivs man som läsare att försöka förstå Knausgårds uppenbara avsky för den visserlige osympatiska och komplicerade, men ändå inte direkt onda pappan.
Betyg
Självupptaget och öppenhjärtligt, men ändå svårt att komma personen i romanen (alltså Knausgård själv) nära. Det är i de detaljrika beskrivningarna som man hittar honom, när han egentligen beskriver det runt om honom. Jag blir inte riktigt klok på den här romanen; i botten är den enkel men språket gör den större. Intressantast är när Knausgård skriver om sin far. Jag kommer läsa de andra romanerna i serien.
Betyg
Ja, det här visade sig bli en riktig kamp. Inget jämfört med Knausgårds egen, förstås, men ändå. Med risk för att gå helt emot strömmen, så gillar jag inte alls den här boken. Den känns på tok för pretentiös och språket är så svulstigt så jag nästan får kramp. Det påminner lite om Ulf Lundells sätt att skriva, med evighetslånga meningar som man glömt början på när man kommer till slutet. Den stora skillnaden är att Knausgård faktiskt använder kommatecken mellan alla bisatser. Och förstås att jag gillar Ulf Lundell. Läs resten på http://bokslut.blogspot.se/2012/03/min-kamp-1-av-karl-ove-knausgard.html
2012-01-12
Jag tycker om Knausgårds förmåga att göra det vardagliga intressant och beundrar hans öppenhet med sina egna tillkortakommanden
Betyg
Helt överraskad efter alla mediestormar kring boken dras jag genast in i den suggestiva berättelsen. Helt fantastiskt. Ödmjukt. Rasande. Känsligt. Borrande. Inträngande. Slängigt. Poserande. Rörande. Jag läser vissa stycken flera gånger för att verkligen ta in detaljerna som framträder. Jag vill läsa nästa del. Allt tal om att Knausgård exploaterar sina närmaste och att det skulle vara en manlig egotripp är inte begripliga för mig.