Femte delen av Karl Ove Knausgårds mäktiga autofiktiva roman Min kamp är skriven med våldsam kraft och uppriktighet. Han flyttar till Bergen för att satsa allt på skrivandet men det får rakt motsatt verkan. Han vill så mycket att det knyter sig för honom. Samtidigt ser han hur en efter en av hans vänner debuterar som författare. Han misstänker att han aldrig kommer att få något ur händerna. Här finns också en roman om nya starka vänskapsband och ett omskakande kärleksförhållande. Så en dag når han två helt avgörande punkter i sitt liv: fadern dör - och kort därefter blir han färdig med sin första roman. Det var med femte delen som läsarna i Norge, och senare i Danmark, började inse proportionerna av detta litterära kraftprov. Tidningen Politiken menade att Min kamp med tiden kommer att få lika stor betydelse som Goethes Den unge Werthers lidanden. Karl Ove Knausgårds roman är en av de senaste...
Visa mer
Recensioner
2015-01-01
Betyg
Jag hade sett fram emot denna del men jag är så besviken. Språket är bra men handlingen är enormt seg. Jag har tidigare tyckt att Knausgård varit sympatisk men i denna bok är han så otroligt egoistist. Del sex, som är den sista ska jag läsa men jag kommer vänta med den ett tag.
Betyg
Femte delen av Knausgårds romanserie Min kamp handlar om studietiden i 90-talets Bergen. Karl-Oves dröm är att bli författare och därför börjar han på Skrivekunstakademien, fortsätter med litteratur- och konstvetenskap varvat med arbete inom psykiatrivården. Men det går trögt. Han refuseras gång efter gång, medan han får uppleva hur hans kurskamrater lyckas och får publicera. Först i bokens slut romandebuterar han. I studentlivet är han tystlåten och har svårt att få vänner. Lättare blir det inte när första flickvännen ratar honom och blir ihop med hans bror. Men sedan träffar han Gunvor som han lever med en längre tid innan han förälskar sig i journalisten Tonje som blir hans första fru.
Precis som i de tidigare böckerna är Karl-Ove en skuldmedveten man med dåligt självförtroende. Hans hejdlösa drickande fortsätter som tidigare, både för att döva skuldkänslor och för att han inte klarar av att vara social när han är nykter. När han dricker sig redlös kan vad som helst hända, vilket skrämmer honom, men det ändrar ingenting. Bakfylleångesten botas med nya pubrundor. Det är Karl-Oves inre reflekterande i vardagliga situationerna som fängslar, i vuxenblivandet, i relationer som självdör, då han är otrogen och blir anklagad för våldtäkt. Det är komplicerat att vara människa, trots goda intentioner blir det ofta fel. Inom oss finns drivkrafter som vi inte alltid förstår oss på. Knausgårds böcker har ingen tydlig handling. Det är livet som beskrivs. Ibland kan man som läsare önskat att han kortat ner texten, när livet går på tomgång, men det kanske är det som gör berättelsen så trovärdig.
(Publicerat i Norran 5 oktober 2012)
Betyg
Jag tappar andan; att läsa honom och det han förmedlar är som ett mänskligt och litterärt mirakel, helt otroligt och då jag skriver detta inser jag att det är det han förmedlar, det djupt mänskliga, våra känslor minnen och erfarenheter allt- lyckas han ge en form, lyckas han göra till stor litteratur som det känns som en ynnest att få läsa.