Fjärde delen av Karl Ove Knausgårds mäktiga autofiktiva roman Min kamp kretsar kring en ung man och hans författardrömmar. Men allt hotas att slås i kras av en förbjuden kärlek. När han är arton år gammal och precis har gått ut gymnasiet flyttar Karl Ove Knausgård till en liten fiskeby långt i norr för att arbeta som lärare. Jobbet är han helt ointresserad av, precis som han är ointresserad av att jobba överhuvudtaget. Målet är istället att spara pengar för att kunna resa bort och få tid till att skriva. För det är författare han vill bli. Till en början ser allt hoppfullt ut: han skriver några noveller, blir accepterad på byn och uppvaktas av flickor. Men i takt med att vintermörkret sänker sig över det svindlande vackra landskapet går allt fel. Hans skrivande knyter sig och han kommer ingen vart. Han börjar dricka för mycket och får ofta minnesluckor, vilket skrämmer honom då det...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Tv-serien "skam" är det det bästa som kommit till genom Knausgårds författarskap. Han har sått sin säd i det norska kulturklimatet och nu växer de trovärdiga berättelserna fram. Ambitiösa och noggranna. Skam är viktig och precis lagom underhållande. Trovärdig men med betoning på hoppfullhet snarare än realism. Det behövs.
2016-09-07
Betyg
Det finns mycket att tycka och säga om Knausgård som person, kulturman, litterärt fenomen, hans storvulna artisteri, självuppoffrande och självbiografiska lidande - men min korta summering efter del 4 är att jag haft väldigt stor behållning av denna svit hittills. Mitt uppe i läsningen kan man få kämpa med klara av, stå ut och orka med honom, men så fort jag läst sista sidan sätter saknaden till. Det är helt enkelt fantastisk litteratur och storheten är befogad. Som livet. Vår tids stora verk, tack!
2014-12-15
Betyg
Delarna blir bara bättre och bättre. Jag är glad att jag har två delar kvar att läsa.
2012-05-05
Betyg
Dippar lite från treans nivå, men fortfarande bättre än tvåan. Knausgårds tonårsjag bitvis lite svårt att stå ut med.
Betyg
I Knausgårds romansvit Min kamp har vi kommit till bok nummer fyra av de sex delarna. I den är Karl-Ove i tonåren och den utspelar sig huvudsakligen efter gymnasiet då han arbetar som lärarvikarie på en avlägsen ö i Nordnorge för att kunna finansiera sina författardrömmar.
Det handlar om en tonårspojkes väg in i vuxenlivet. Alkoholintaget är kopiöst med minnesluckor som följd, vilket ger honom skamkänslor. Relationen med det motsatta könet är också problematiska. Trots upprepade försök lyckas han inte bli av med sin oskuld. Han tänker ständigt på flickor, eller framförallt på deras kroppar, men har problem med förtidig utlösning och får inte till det.
Det är något med hans sätt att skriva som gör böckerna så läsvärda. Precis som i verkliga livet händer det inte speciellt mycket, utan det är reflektionerna över vardagshändelser som är det intressanta och författarens sätt att skriva skapar identifikation med boken jag. Ebba Bratt-Wittström har sagt att Knausgårds romansvit borde heta ”Det första könet” istället för Min kamp, eftersom det är en sådan ensidigt manlig berättelse. Bland de författare som han säger att han inspirerats av finns inte en enda kvinna. Jag är benägen att hålla med henne, visst är det inblick i hur världen ter sig från manlig synvinkel. Åtminstone den här mannens, om den sedan är representativ kan inte jag svara på. Den är en tuff uppgift att vara outbildad lärarvikarie i en glesbygd, obetydligt äldre än eleverna, ett tabu att bli förälskad i en elev, att uppleva sig vara annorlunda. Hela den osäkerhet inför livet som tonårstiden är, när det gäller att hitta sin identitet och klara av att stå på egna ben tolkar han på ett bra sätt.
De olika böckerna hänger ihop genom referenser till de föregående, med ytterligare funderingar kring exempelvis pappans alkoholism, föräldrarnas skilsmässa eller relationen till far- och morföräldrar. Jag ser redan fram emot nästa bok.
(Publicerad i Norran den 30 april 2012)