Andra delen av Karl Ove Knausgårds mäktiga autofiktiva roman Min kamp är en studie i extremrealism genom blottläggandet av vardagligheter, av utanförskap och av självförödmjukelsens yttersta fascination. Fadersporträttet i första delen är här utbytt mot ett kompromisslöst sökande efter kärlek och vänskap. I centrum står också det egna författarskapet och konsekvenserna av att lämna Norge för en svensk anonymitet. Hela tiden finns där den öppna blicken på den egna kärnfamiljen och faderskapet, men också på det nya hemlandet Sveriges nästintill skrattretande konformitet och konflikträdsla. Familjen och författandet ställs på så sätt mot varandra i ett försök att nå förlösning och att sträcka sig utanför sina egna begränsningar. Karl Ove Knausgård skriver en prosa som är häpnadsväckande exakt samtidigt som den hela tiden låter karaktärerna vara berättelsens medelpunkt. Trots att Min kamp...
Visa mer
Recensioner
2019-05-25
Betyg
En språklig virtuos och en uppriktig och hudlös skildring av familjen, författarens existentiella kamper och betraktelser av livet omkring honom. Del 1-3 är magnifika, formuleringar och uttryck saknar närmast motsvarigheter och det är lätt att bli förförd enbart av den språkliga framställningen. Knausgård har med denna serie nått sin litterära peak och allt därefter kommer att jämföras med detta, på gott och ont. Närmast allting i dessa romaner skrivs med precision och som läsare känner du hur angelägen Knausgård varit i val av ord och tankar. Det är en sann njutning att läsa, från början till slut.
Betyg
Läste del två på engelska då ettan var svår att ta till sig. Kanske bedömer jag nu utifrån en radda av trista böcker och blir upplyft. Kanske är del två bättre. Jag blev väldigt absorberad och lusten till livet ökade. Det viktiga med litteratur. Ligga relativt nära och ändå lyfta långt bort.
Betyg
Det här är andra delen i Knausgårds självbiografi. Den är skriven på samma vardagliga detaljnivå med filosofiska utsvävningar som första delen. Den här gången var jag mer beredd och kom in i boken snabbare än med första. Jag förväntar mig inte längre att det ska leda någonvart, att något ska hända, jag läser det mer som en inblick i någons liv. Bokens första ca 60 sidor är en beskrivning av ett barnkalas, och jag förstår inte hur man kan dra ut på det så länge och fortfarande få det läsvärt.
2013-12-24
Betyg
Modern, för modern för mig. Blir även aningen enformigt. Han måste ha ett oerhört minne och / alternativt att han är bra på att skarva till det på ett smidigt sätt. Enligt mig, inte lika intressant som 1:an. Mycket stark 2:a. Jag ser fram mot 3:an!
2012-06-30
Betyg
Fin läsupplevelse, framförallt det vardagliga, som många sagt. Bästa manliga perspektivet på förälraskap som jag läst hittills.
2012-04-16
Betyg
Detta var en besvikelse efter den första delen. Förvisso är Knausgårds språk fortfarande oklanderligt, men han faller i denna del helt in i en helt konventionell författarbiografi som känns berättad tusen gånger redan.
2012-03-14
Betyg
I alla dessa små detaljer känner man varje skratt, varje frustration. Knausgård är skoningslös mot sig själv, dissekerar alla situationer i vardagen med Linda,den stora kärleken som han i rask takt får tre barn med. Han döljer inte att han ibland mycket hellre vill sitta på kafé och läsa än att dra barnvagnen till lekplatsen. Man måste gilla att läsa 600 sidor vardagsnoja-och glädje uppblandat med tankar om livets mening. Jag tycker det är en fantastisk skildring av kärlekens villkor, ser fram emot trean!
Betyg
Igår läste jag klart boken, alla 600 sidorna. Det känns som jag fortfarande läser om en norsk i Stockholm som nästan aldrig får till det. Eller hur är det - har någonsin en svensk i Norge skrivit något så häpnadsväckande? Här nedan några rader som jag minns episoden om svärmodern:
Fenomenal gestaltningsförmåga gör att man läser på trots att livet som han berättar inte är speciellt märkvärdigt. K-O fångar sig själv som en norrman i Sverige. Här firas inget 17:e maj, tänds inga st Hans bål, pratas inte i systemkön och knuffas inte i trängsel, men i Norge ... men här smygsuper svärmor som barnvakt hemma hos paret Knausgårds barn.
K-O tycker att finspriten försvinner trots att han själv inte dricker av den. Han misstänker en sekund sin sambo, men det är ju inte möjligt, märker upp flaskorna i skafferiet med en pytteliten blyertsprick, konstaterar lägre nivå, tar ut svärmor på en promenad och konfronterar henne med fakta. Ja så där är boken, episoder och händelser i en ström varvat med lite tankar och beskrivningar av olika sorter. Läsvärd och svår att lämna om man väl börjat läsa om alla besvärligheter och trassel som ändå reder ut sig på något sätt. Eller ersätts med andra så att man glömmer det gamla. Det är naturligtvis inte bara trassel, men man vet hur det är. Det är både lättare att skriva och läsa om olika trassel än om ren lycka och ett problemfritt liv.
Hur det gick för svärmor? Det vet jag inte för K-O berättar inte om det. Bara att svärmor först nekar under promenaden men nästa dag ringer dottern, erkänner och lovar bättring. Trots att svärmor tycker att allt detta är en småsak har hon nu kontaktat en alkoholterapeut och det ska aldrig hända igen lovar svärmor och försvinner ur berättelsen. Läs den!
2011-08-01
Betyg
Anskrämlig, obehaglig, löjlig, problematisk - ibland. Storartad, omtumlande, tankeväckande, omstörtande - ofta. Kontentan blir mångfacetterat som det liv den vill beskriva; en imponerande prestation av Knausgård. (Fast tillhöra hans vänskapskrets skulle jag inte vilja...)