Min bror Kristus

Året är 1956. Oplanerat blir Marianne gravid och det uppstår en kris i förhållandet med Johan. Efter viss dramatik kommer Krister till världen. Han växer upp och studerar till läkare. Ambitiös och stressad blir han alltmer inbunden och börjar tvivla på om han valt rätt. Inte blir det bättre när han inser att han är homosexuell. Tillvaron vänds upp och ner. Men till sist vet han vad han ska göra med sitt liv.I en gammal nedlagd skola startar han ett läkarhus tillsammans med homosexuella medarbetare. Idogt kämpar man med upplysning. Kunskap ska spridas, attityder förändras, fördomar besegras. Verksamheten fylls av med- och motgångar. Antagonister finns överallt.Samtidigt sprids ett virus över världen och Krister ger sig in i forskning rörande hiv. Så småningom infinner sig misstanken att han själv är smittad.Cecilia Hultberg, bosatt i Hörby i Skåne, finns representerad i flera novellantologier,...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Snezana Lindskog

2018-12-09

Betyg

Så stark, så viktig! Verkligen läsvärd! Ladda med näsdukar!
Berättelsen är uppdelad i två perioder, åren 1955–1961 och 1962–1990
Berättelsen handlar om Krister, om en ung mans öde, homosexualitet och hiv. Berättelsen tog andan ur mig. Den lämnade mig inte oberörd. Kommer att bära med mig stämningen och bilderna som Cecilia så väl visualiserade för mig genom sitt berättande. Genom hela boken finns en spänning i en hemlighet som man bara vill veta slutet på.
Redan de första två inledande meningarna fångar mitt intresse. ”Marianne och Johan satt i sin hyfsat rymliga etta med sovalkov och åt kålsoppa till kvällsmat. Tygservetter och tända ljus gjorde ingen nytta, det smakade inte bättre för det.”
Ingen har recenserat boken ännu och det förstår jag inte för den är värd att prisas och läsas. Exempel på slagfärdiga meningar: ”Mannen skruvade på sig, tittade sig om över axeln upprepade gånger, fick upp en näsduk ur fickan och torkade sig i pannan utan att få bort ordet stress därifrån.” ”Orden gick inte att ignorera. Blickar stack dem som knivar i ryggen, olust nafsade dem i hälarna.”