
Recensioner
Betyg
En debutroman (hon har skrivit noveller och dikter tidigare, vilket jag tror att hon gör bra - för språket är poetiskt och vackert) som jag inte hört tals om innan jag tog den från snurran för korta lån på biblioteket. Men titeln och baksidan och bilden lovade gott.
Det var svårt att komma in i boken. Trots fina människoporträtt (starka kvinnor) och naturskildringar. Man får följa kvinnor i samma släkt genom olika generationer och det brukar locka mig. Se hur familjer förändras och avspeglar samhällen osv, speciellt kvinnor.
Men...det är något som inte griper tag. Visst jag kan känna bitterheten och de olika livsödena, men jag känner inte med dem. Det blir aldrig riktigt lockande och jag bryr mig inte om Albina och hennes dotter Candida, de lockar mig inte.
Sedan kan ju inte jag sluta läsa en bok även om den inte griper tag eller lockar, jag MÅSTE läsa ut den ändå. I det här fallet är det en bra egenskap för boken tar sig, den blir bättre på slutet.
Småcharmig och en härlig bild av Italiens historia blir slutbetyget.
Betyg
Intressant italiensk släktkrönika. Mustigt språk som ibland påminner om Torgny Lindgren eller Kerstin Strandberg i 10 systrar. Datumet den 27 mars 1861 glömmer man knappast efter att ha läst denna roman. Då blev Rom det enade Italiens huvudstad. Samma dag rann 5000 liter olivolja ner för en av gatorna i Grottole i Basilicata och samma dag föddes Francesco Falcones son. Jag läste boken tillsammans med ett 10-tal andra Italienvänner i november 2009.