Historiska romanen Midnattsrosen tar oss från glittrande palats i Indien till anrika herrgårdar i England, från 1911 till nutid. Elvaåriga Anahita, från en förnäm men fattig indisk familj, inleder en livslång vänskap med den viljestarka och bortskämda prinsessan Indira. Anahita följer med Indira till England som hennes ledsagerska just innan första världskriget bryter ut. I England träffar hon Donald Astbury, motvillig arvinge till den avsides belägna herrgården Astbury, och hans intrigerande mor. Nittio år senare möter vi den unga amerikanska filmstjärnan Rebecca Bradley. Hon har världen för sina fötter, men när hennes turbulenta förhållande med den lika välkände pojkvännen tar en oväntad vändning blir hon lättad när hon inser att hennes kommande filmroll där hon spelar debutant på 20-talet för henne långt från offentlighetens ljus till ett avlägset hörn av den engelska landsbygden....
Visa mer
Recensioner
2020-01-16
Betyg 
Historien hoppar mellan två världar och två århundraden, när man följer indiska Anahitas öde på 1910-talet och samtidigt amerikanska skådespelerskan Rebecca på 2010-talet.
Deras öden vävs samman på Astbury Hall i England.
Det som är bra med boken är att den spänner över tid och rum. Det som är sämre är att den har alla klassiska romance-element: överperfekta hjältinnor, slemmig slashas till (första) pojkvän, och så klart att precis allt klaffar i slutet.
2019-04-08
Betyg 
En sak jag inte gillade var en sak som inte är författarens fel, utan översättarens. Hon hade svårt att skilja på hans/sin och hennes/sin och det var lite irriterande. Dessutom stod det 'ögon' på ett ställe där det skulle vara 'öron' och det gör väl inte så mycket, men det var fler saker som inte var korrekta. Småsaker visserligen, men det var tillräckligt många för att man skulle irritera sig på det. Översättningen borde ha korrekturlästs för det var för många fel för att man skulle kunna strunta i dem.
Boken var bättre än jag hade väntat mig och trots att den var rätt tjock var den lätt att läsa och man lät sig svepas med och läste mer än man väntat sig varje gång man läste boken.
Jag tyckte det var intressant att få en liten inblick i de olika kulturerna och tidsepokerna. Och man blir irriterad och arg över hur vissa människor kan få styra och ställa och förstöra för andra bara för att de råkar ha haft turen att födas i rätt land och samhällsklass. Men så var ju Maud extremt ond och det behöver man ju inte vara för att man råkar ha hög samhällsställning.
*********************************SPOILER**************************************
Jag blev först nästan lite besviken på att Rebecca inte var en Astbury för det hade varit kul om hon hade haft en koppling till dem och kunnat ta över godset efter Anthony. Men sen tänkte jag att det kanske var bra att hon inte var släkt med dem för det hade kanske blivit lite för osannolikt att just hon dyker upp där. Dessutom hade det kanske blivit lite för förutsägbart för jag tror att många läsare väntade sig att hon skulle vara en Astbury.
2018-12-01
Betyg
Välskriven och bitvis riktigt bra med ett lättillgängligt drivande språk och en ganska engagerande grundhistoria. Med ganska menar jag att den är alldeles för långdragen, Lucinda Riley hade lätt kunnat kapa åtminstone 200 sidor utan att jag som läsare skulle gå miste om något stort. Jag tycker bättre om själva Indien-historien än den nutida brittiska med den stora Hollywoodstjärnan Rebecca- det blev faktiskt lite för mycket harlekin för mig. Men på det stora hela tyckte jag att det var en ganska bra roman.
Slutbetyg, en 4:a!
