"Carina Olssons expertis och skapande imponerar. För de stickvana är det en ren guldgruva." / BibliotekstjänstI Mer fair isle-stickning har Carina Olsson med naturen som färgskala skapat 18 stilsäkra och tidlösa grundmodeller till bland annat tröjor, koftor, mössor, halsdukar och vantar. Fair isle-stickning är ett hantverk med rötter i Shetlandsöarna som kommit att fascinera och inspirera många stickentusiaster. I Sverige har fler och fler fått upp ögonen för flerfärgsstickningen med mönsterbårder och ullgarn i naturnära färger. Traditionellt används en särskild färgsättning där färgerna blandar sig i bårderna och framträder på nya sätt, samtidigt som mönstren blir tydliga.Boken innehåller Carinas stilsäkra grundmodeller till bland annat tröjor, koftor, mössor, halsdukar och vantar. Du kan använda dem för att skapa dina egna plagg eller sticka dem med färgsättningen...
Visa mer
Recensioner
Betyg 
Jag blev helt tagen av den första boken Carina skrev om Fair Isle-stickning och hade stora förväntningar på uppföljaren men måste tillstå att jag blev litet snopen. Kanske jag är fel målgrupp. Jag är ingen inbiten stickare som kan diskutera maskantal o mönsterrapporter i timtal, det som slog an på mig i den första boken var att den var så olik vanliga stickböcker i att den hanterade färgval och färgkombinationer och hur förf. valt garn efter naturupplevelser och efter inspiration av fotografier och med hjälp av det fantastiska färgutbudet i shetländskt garn. Jag som attraheras av färg när det gäller val av garn snarare än av vad jag ska använda garnet till blev omedelbart hänförd och otroligt sugen att börja sticka efter just detta sätt att välja färger.
Men denna andra bok är nog mera en bok för stickaren snarare än konstnären. Visst nämns vad som använts som förlaga för att välja ut vilka färger som ska användas, men de är snarare som en eftertanke till de omfattande mönsterbeskrivningarna till de olika plaggen, färgvalen är inte i fokus på samma sätt som i den första boken och det är nog det som gör mig besviken. Målgruppen för denna bok är nog inte en färgfantast som jag, som bryr mig mindre om att den tekniska delen av stickningen ska bli perfekt, utan snarare en stickare som är hängiven att få mönster och maskor på rätta platser o inte är lika färgdriven. Kanske att jag hade givit högre betyg om jag bara läst denna bok och inte blivit så tagen och hänförd av författarens första bok om Fair Isle-stickning, för denna bok är absolut inte dålig på något sätt men för mig når den inte upp till samma inspirationsnivå som den första boken.
Betyg
Jag blev helt tagen av den första boken Carina skrev om Fair Isle-stickning och hade stora förväntningar på uppföljaren men måste tillstå att jag blev litet snopen. Kanske jag är fel målgrupp. Jag är ingen inbiten stickare som kan diskutera maskantal o mönsterrapporter i timtal, det som slog an på mig i den första boken var att den var så olik vanliga stickböcker i att den hanterade färgval och färgkombinationer och hur förf. valt garn efter naturupplevelser och efter inspiration av fotografier och med hjälp av det fantastiska färgutbudet i shetländskt garn. Jag som attraheras av färg när det gäller val av garn snarare än av vad jag ska använda garnet till blev omedelbart hänförd och otroligt sugen att börja sticka efter just detta sätt att välja färger.
Men denna andra bok är nog mera en bok för stickaren snarare än konstnären. Visst nämns vad som använts som förlaga för att välja ut vilka färger som ska användas, men de är snarare som en eftertanke till de omfattande mönsterbeskrivningarna till de olika plaggen, färgvalen är inte i fokus på samma sätt som i den första boken och det är nog det som gör mig besviken. Målgruppen för denna bok är nog inte en färgfantast som jag, som bryr mig mindre om att den tekniska delen av stickningen ska bli perfekt, utan snarare en stickare som är hängiven att få mönster och maskor på rätta platser o inte är lika färgdriven. Kanske att jag hade givit högre betyg om jag bara läst denna bok och inte blivit så tagen och hänförd av författarens första bok om Fair Isle-stickning, för denna bok är absolut inte dålig på något sätt men för mig når den inte upp till samma inspirationsnivå som den första boken.
Betyg
Jag blev helt tagen av den första boken Carina skrev om Fair Isle-stickning och hade stora förväntningar på uppföljaren men måste tillstå att jag blev litet snopen. Kanske jag är fel målgrupp. Jag är ingen inbiten stickare som kan diskutera maskantal o mönsterrapporter i timtal, det som slog an på mig i den första boken var att den var så olik vanliga stickböcker i att den hanterade färgval och färgkombinationer och hur förf. valt garn efter naturupplevelser och efter inspiration av fotografier och med hjälp av det fantastiska färgutbudet i shetländskt garn. Jag som attraheras av färg när det gäller val av garn snarare än av vad jag ska använda garnet till blev omedelbart hänförd och otroligt sugen att börja sticka efter just detta sätt att välja färger.
Men denna andra bok är nog mera en bok för stickaren snarare än konstnären. Visst nämns vad som använts som förlaga för att välja ut vilka färger som ska användas, men de är snarare som en eftertanke till de omfattande mönsterbeskrivningarna till de olika plaggen, färgvalen är inte i fokus på samma sätt som i den första boken och det är nog det som gör mig besviken. Målgruppen för denna bok är nog inte en färgfantast som jag, som bryr mig mindre om att den tekniska delen av stickningen ska bli perfekt, utan snarare en stickare som är hängiven att få mönster och maskor på rätta platser o inte är lika färgdriven. Kanske att jag hade givit högre betyg om jag bara läst denna bok och inte blivit så tagen och hänförd av författarens första bok om Fair Isle-stickning, för denna bok är absolut inte dålig på något sätt men för mig når den inte upp till samma inspirationsnivå som den första boken.
Betyg
Jag blev helt tagen av den första boken Carina skrev om Fair Isle-stickning och hade stora förväntningar på uppföljaren men måste tillstå att jag blev litet snopen. Kanske jag är fel målgrupp. Jag är ingen inbiten stickare som kan diskutera maskantal o mönsterrapporter i timtal, det som slog an på mig i den första boken var att den var så olik vanliga stickböcker i att den hanterade färgval och färgkombinationer och hur förf. valt garn efter naturupplevelser och efter inspiration av fotografier och med hjälp av det fantastiska färgutbudet i shetländskt garn. Jag som attraheras av färg när det gäller val av garn snarare än av vad jag ska använda garnet till blev omedelbart hänförd och otroligt sugen att börja sticka efter just detta sätt att välja färger.
Men denna andra bok är nog mera en bok för stickaren snarare än konstnären. Visst nämns vad som använts som förlaga för att välja ut vilka färger som ska användas, men de är snarare som en eftertanke till de omfattande mönsterbeskrivningarna till de olika plaggen, färgvalen är inte i fokus på samma sätt som i den första boken och det är nog det som gör mig besviken. Målgruppen för denna bok är nog inte en färgfantast som jag, som bryr mig mindre om att den tekniska delen av stickningen ska bli perfekt, utan snarare en stickare som är hängiven att få mönster och maskor på rätta platser o inte är lika färgdriven. Kanske att jag hade givit högre betyg om jag bara läst denna bok och inte blivit så tagen och hänförd av författarens första bok om Fair Isle-stickning, för denna bok är absolut inte dålig på något sätt men för mig når den inte upp till samma inspirationsnivå som den första boken.
Betyg
Jag blev helt tagen av den första boken Carina skrev om Fair Isle-stickning och hade stora förväntningar på uppföljaren men måste tillstå att jag blev litet snopen. Kanske jag är fel målgrupp. Jag är ingen inbiten stickare som kan diskutera maskantal o mönsterrapporter i timtal, det som slog an på mig i den första boken var att den var så olik vanliga stickböcker i att den hanterade färgval och färgkombinationer och hur förf. valt garn efter naturupplevelser och efter inspiration av fotografier och med hjälp av det fantastiska färgutbudet i shetländskt garn. Jag som attraheras av färg när det gäller val av garn snarare än av vad jag ska använda garnet till blev omedelbart hänförd och otroligt sugen att börja sticka efter just detta sätt att välja färger.
Men denna andra bok är nog mera en bok för stickaren snarare än konstnären. Visst nämns vad som använts som förlaga för att välja ut vilka färger som ska användas, men de är snarare som en eftertanke till de omfattande mönsterbeskrivningarna till de olika plaggen, färgvalen är inte i fokus på samma sätt som i den första boken och det är nog det som gör mig besviken. Målgruppen för denna bok är nog inte en färgfantast som jag, som bryr mig mindre om att den tekniska delen av stickningen ska bli perfekt, utan snarare en stickare som är hängiven att få mönster och maskor på rätta platser o inte är lika färgdriven. Kanske att jag hade givit högre betyg om jag bara läst denna bok och inte blivit så tagen och hänförd av författarens första bok om Fair Isle-stickning, för denna bok är absolut inte dålig på något sätt men för mig når den inte upp till samma inspirationsnivå som den första boken.
Betyg
Jag blev helt tagen av den första boken Carina skrev om Fair Isle-stickning och hade stora förväntningar på uppföljaren men måste tillstå att jag blev litet snopen. Kanske jag är fel målgrupp. Jag är ingen inbiten stickare som kan diskutera maskantal o mönsterrapporter i timtal, det som slog an på mig i den första boken var att den var så olik vanliga stickböcker i att den hanterade färgval och färgkombinationer och hur förf. valt garn efter naturupplevelser och efter inspiration av fotografier och med hjälp av det fantastiska färgutbudet i shetländskt garn. Jag som attraheras av färg när det gäller val av garn snarare än av vad jag ska använda garnet till blev omedelbart hänförd och otroligt sugen att börja sticka efter just detta sätt att välja färger.
Men denna andra bok är nog mera en bok för stickaren snarare än konstnären. Visst nämns vad som använts som förlaga för att välja ut vilka färger som ska användas, men de är snarare som en eftertanke till de omfattande mönsterbeskrivningarna till de olika plaggen, färgvalen är inte i fokus på samma sätt som i den första boken och det är nog det som gör mig besviken. Målgruppen för denna bok är nog inte en färgfantast som jag, som bryr mig mindre om att den tekniska delen av stickningen ska bli perfekt, utan snarare en stickare som är hängiven att få mönster och maskor på rätta platser o inte är lika färgdriven. Kanske att jag hade givit högre betyg om jag bara läst denna bok och inte blivit så tagen och hänförd av författarens första bok om Fair Isle-stickning, för denna bok är absolut inte dålig på något sätt men för mig når den inte upp till samma inspirationsnivå som den första boken.
Betyg
Jag blev helt tagen av den första boken Carina skrev om Fair Isle-stickning och hade stora förväntningar på uppföljaren men måste tillstå att jag blev litet snopen. Kanske jag är fel målgrupp. Jag är ingen inbiten stickare som kan diskutera maskantal o mönsterrapporter i timtal, det som slog an på mig i den första boken var att den var så olik vanliga stickböcker i att den hanterade färgval och färgkombinationer och hur förf. valt garn efter naturupplevelser och efter inspiration av fotografier och med hjälp av det fantastiska färgutbudet i shetländskt garn. Jag som attraheras av färg när det gäller val av garn snarare än av vad jag ska använda garnet till blev omedelbart hänförd och otroligt sugen att börja sticka efter just detta sätt att välja färger.
Men denna andra bok är nog mera en bok för stickaren snarare än konstnären. Visst nämns vad som använts som förlaga för att välja ut vilka färger som ska användas, men de är snarare som en eftertanke till de omfattande mönsterbeskrivningarna till de olika plaggen, färgvalen är inte i fokus på samma sätt som i den första boken och det är nog det som gör mig besviken. Målgruppen för denna bok är nog inte en färgfantast som jag, som bryr mig mindre om att den tekniska delen av stickningen ska bli perfekt, utan snarare en stickare som är hängiven att få mönster och maskor på rätta platser o inte är lika färgdriven. Kanske att jag hade givit högre betyg om jag bara läst denna bok och inte blivit så tagen och hänförd av författarens första bok om Fair Isle-stickning, för denna bok är absolut inte dålig på något sätt men för mig når den inte upp till samma inspirationsnivå som den första boken.
Betyg
Jag blev helt tagen av den första boken Carina skrev om Fair Isle-stickning och hade stora förväntningar på uppföljaren men måste tillstå att jag blev litet snopen. Kanske jag är fel målgrupp. Jag är ingen inbiten stickare som kan diskutera maskantal o mönsterrapporter i timtal, det som slog an på mig i den första boken var att den var så olik vanliga stickböcker i att den hanterade färgval och färgkombinationer och hur förf. valt garn efter naturupplevelser och efter inspiration av fotografier och med hjälp av det fantastiska färgutbudet i shetländskt garn. Jag som attraheras av färg när det gäller val av garn snarare än av vad jag ska använda garnet till blev omedelbart hänförd och otroligt sugen att börja sticka efter just detta sätt att välja färger.
Men denna andra bok är nog mera en bok för stickaren snarare än konstnären. Visst nämns vad som använts som förlaga för att välja ut vilka färger som ska användas, men de är snarare som en eftertanke till de omfattande mönsterbeskrivningarna till de olika plaggen, färgvalen är inte i fokus på samma sätt som i den första boken och det är nog det som gör mig besviken. Målgruppen för denna bok är nog inte en färgfantast som jag, som bryr mig mindre om att den tekniska delen av stickningen ska bli perfekt, utan snarare en stickare som är hängiven att få mönster och maskor på rätta platser o inte är lika färgdriven. Kanske att jag hade givit högre betyg om jag bara läst denna bok och inte blivit så tagen och hänförd av författarens första bok om Fair Isle-stickning, för denna bok är absolut inte dålig på något sätt men för mig når den inte upp till samma inspirationsnivå som den första boken.
Betyg
Jag blev helt tagen av den första boken Carina skrev om Fair Isle-stickning och hade stora förväntningar på uppföljaren men måste tillstå att jag blev litet snopen. Kanske jag är fel målgrupp. Jag är ingen inbiten stickare som kan diskutera maskantal o mönsterrapporter i timtal, det som slog an på mig i den första boken var att den var så olik vanliga stickböcker i att den hanterade färgval och färgkombinationer och hur förf. valt garn efter naturupplevelser och efter inspiration av fotografier och med hjälp av det fantastiska färgutbudet i shetländskt garn. Jag som attraheras av färg när det gäller val av garn snarare än av vad jag ska använda garnet till blev omedelbart hänförd och otroligt sugen att börja sticka efter just detta sätt att välja färger.
Men denna andra bok är nog mera en bok för stickaren snarare än konstnären. Visst nämns vad som använts som förlaga för att välja ut vilka färger som ska användas, men de är snarare som en eftertanke till de omfattande mönsterbeskrivningarna till de olika plaggen, färgvalen är inte i fokus på samma sätt som i den första boken och det är nog det som gör mig besviken. Målgruppen för denna bok är nog inte en färgfantast som jag, som bryr mig mindre om att den tekniska delen av stickningen ska bli perfekt, utan snarare en stickare som är hängiven att få mönster och maskor på rätta platser o inte är lika färgdriven. Kanske att jag hade givit högre betyg om jag bara läst denna bok och inte blivit så tagen och hänförd av författarens första bok om Fair Isle-stickning, för denna bok är absolut inte dålig på något sätt men för mig når den inte upp till samma inspirationsnivå som den första boken.
