
Efter tretton år i exil återvänder viceamiral Carl Gustaf Gilbert Hamilton till Sverige för att få resning i livstidsdomen. Genom sin gamle vän Erik Ponti hamnar han nu i ett nytt umgänge, där de närmaste vännerna är förre översten i Främlingslegionen, Pierre Tanguy, och hans fru polisöverintendent Ewa Tanguy. Både Hamilton och Tanguy är fullständigt övertygade om att de aldrig mer i livet kommer att lyfta ett finger när det gäller militära insatser utomlands. Men det nya behagliga, fridfulla livet vänds helt över ände den dag en familjekatastrof drabbar dem. Carl Hamilton använder alla sina gamla kunskaper som spionchef och Pierre mobiliserar vänner inom Främlingslegionen. Deras mål finns i Saudiarabien. I Jan Guillous roman Men inte om det gäller din dotter möter storpolitiska intriger högst privata relationer och vävs ihop till en andlöst spännande historia. Uppläsare...
Visa mer
Recensioner
2016-08-31
Betyg
Jag förväntar mig åtminstone lite spänning i Guillous böcker men inte ens det erbjuder denna Hamilton utgåva. Det som retar mig mest är att jag genom de första 3 fjärdedelarna av boken bara ser denne pompöse självgoda och uppblåsta JG sitta med armarna i kors och tala om för oss läsare precis hur alla är och beter sig. Riktigt vänsterdravel. Historien är dessutom så tillrättalagd och förutsägbar att spänningen helt uteblir. Det känns mossigt helt enkelt. han borde inte skrivit denna bok över huvud taget.
Betyg
Jag läste och gillade Hamiltonserien när det begav sig. Det här är sista delen i denna serie om vår älskade svenska spion. Och ska jag vara ärlig så känns det ganska bra för detta var en ganska trött historia… Visst är det tankeväckande och intressant ämne men det blir mer en debattartikel än en spännande roman. Det handlar förstås om terrorism och det som hänt i världen efter 11 september och följderna av de lagar som instiftas i kriget mot terrorn. Boken är på ca 400 sidor och de första 300 hundra går ut på att få ihop någon trovärdighet i varför Hamilton och Pierre (f d överste i Främlingslegionen) ska ingripa när hela världen står handfallen efter ett terrorbrott (avslöjar inte mer av handlingen för det behövs inte). Och nej Guillou lyckas inte direkt. Faktum är att jag kan inte få bort bilden av att istället för elitsoldaterna så är det Guillou och Leif GW Persson som sitter där och pimplar vinare efter vinare medan de planerar fritagningar med militärisk disciplin, samtidigt som de förstås ser ner på alla andras kompetens… (sorry, elakt förmodar jag men jag fick inte bort bilden). Och vurmen för elitsoldater blir nästan också lite löjjeväckande (jag lovar, inget jag tyckte var jättepåfrestande i hans tidigare böcker). Och jo, det dricks så ininhelvete med vin. (Och lite finvodka faktiskt). I nästan varje scen. Och det lagas finmat, man bara väntar att Mat-Tina ska dyka upp med ett käckt skånskt jättegott följt av Carl Jan med en enorm vinkupa i handen. Karaktärerna känns ganska platta och livlösa, vilket kanske beror på att det var så länge sedan jag läste Hamiltonseriens övriga böcker? Det Guillou gör riktigt bra är som vanligt när det väl börjar hända saker, ja då blir det spännande om än bara för de sista 50-60 sidorna…. Hela boken andas trötthet, det mräks att han ville uttrycka sin frustration över det som händer men det leder ju inte automatiskt till en bra bok. Tycker jag.
Betyg
Jag beundrar Jan Guillou för hans oförtröttliga berättarkonst. Han är en driven författare som alltid underhåller. Den här gången tyckte jag dock att historien stöp på inledningen - utan att avslöja för mycket så bygger intrigen på att mamman ställer upp med namn och bild på sin dotter i en stor tidning. Vilken hög SÄPOchef skulle göra det?
Men som alltid är det rafflande underhållning.
2011-09-25
Betyg
Guillou levererar son vanligt en spännande men lite väl fantasifull roman. För initierade mellanösternkännare kan vissa delar te sig väl magstarka.
Betyg
Författaren har som vanligt en god textur,som gör hans böcker intressanta och lättlästa. Kan man bara bortse från den extremt "grabbiga" attityden,och den näst intill dyrkan av massmördare i överklassmiljö vars rätt att döda tycks bygga på kunskapen att skilja ett bra årgångsvin från ett sämre,då kan betygets stjärnor skena iväg uppåt. Hjältarna är ute på livsfarliga uppdrag,medan fruarna sitter hemma i soffan med nagelbitarnerver och följer deras förehavanden meddelst komradio och tv-sändningar. Ingenting för medlemmar av den lede Fi:s parti att läsa kanske,men för oss andra en berättelse som håller intresset vid liv nästan hela vägen.
Betyg
Kanske väl lång, men bra. Tycker Guillou har lite problem att differentiera sina karaktärer (samtliga manliga huvudpersoner är rätt lika), har lite för mycket vinbabbel - men jag blir ändå rätt sugen på att läsa mer om Hamilton. Bolme uppläsning bättre än (den enda andra jag hört av honom) Tjuvarnas marknad (där han envisades med konstiga röstlägen och imiterade brytningar).
2010-05-11
Betyg
Otroligt seg i början. Jag tyckte inte boken kom igång ordentligt förrän runt sidan 160, och det är lite sent enligt mig. Jag anser oxå att Guillou broderar ut storyn lite väl mycket där det inte passar och smalnar av den där man skulle velat ha mer info.Sämst av böckerna i Coq rouge serien.
2009-10-06
Betyg
Alldeles för osannolik historia för att kännas helt trovärdig. Som vanligt har Janne ett bra språk om än lite tråkigt.
Betyg
Jag hör till dem som respekterar Jan Guillou som en duktig författare och researcher. Men vad är detta? Det är ingen roman! Allting rapporteras från backspegeln. Han dramatiserar över huvud taget inget (förutom en sen), det är bara ett trist och sövande långtråkigt rapporterande av en hjältes alla triumftåg, man blir aldrig orolig att det inte ska gå vägen. Är Jan trött på sin superhero? Den tristaste boken i serien.
2009-07-07
Betyg
Visst är jag trött på Hamilton köret. Men denna bok är mer än så. Den ger en fascinerande bild av Wabbaismen i Saudiarabien med dess kopplingar till terrorism. En svag tyra i betyg