
I tolv år bodde Lars Lerin på Lofoten. Alltsedan tonåren hade han drömt om att få komma dit. Han ville måla allt. De isblå skuggorna, måsarnas flykt, vintermörkret, melankolin, de vita husen, snön, isvidderna, havets svärta, valfångstbåtarna, sommarens musselstrand. På Lofoten träffade han Y, som blev hans livskamrat i gode og onde dager .... När förhållandet tog slut bröt Lars Lerin upp och återvände till Värmland. Ibland längtar jag tillbaka till Lofoten. Kan sakna närheten till storhavet, mörkertidens ljuspunkter, vårens svarta snödrivor, alla glada måsar och båtar, allt det blöta och sura, allt det blå, doften av snö. Svolværpostej och Vestfjordpaté, macköl och måsägg, blåmusslor i vitvin, nystekta fiskekakor, sommarens första sejbiff. Och Petterøes Ekstra Mild. I Mellan husen visar Lars Lerin det yppersta av sitt konstnärskap. Han bjuder in till en stor flödande fest där ingenting...
Visa mer
Recensioner
Bli först med att recensera denna bok