Kumpi on tärkeämpää: hyvä tarina vai totuus? Luovaa kirjoittamista Lundin yliopistossa opiskeleva Zackarias Levin haluaa muuttaa maailmaa kirjoituksillaan, ja samasta haaveilevat myös hänen kurssikaverinsa. Mutta kun he tutustuvat Leo Starkiin, legendaariseen kirjailijaan, heidän mielikuvansa kirjoittamisesta muuttuu ja heidän elämänsä saa julman käänteen. Kaksitoista vuotta myöhemmin Zackarias päättää kirjoittaa kirjan siitä, miten Leo Stark katosi jälkiä jättämättä ja Zackariaksen paras ystävä tuomittiin murhasta vaikka ruumista ei koskaan löydetty. Mattias Edvardsson (s. 1977) asuu Ruotsissa avopuolisonsa ja kahden lapsensa kanssa. Romaanien lisäksi hän on kirjoittanut kaksi nuortenkirjaa. Hän opettaa lukiossa äidinkieltä ja psykologiaa.
Visa mer
Recensioner
2019-07-18
Betyg 
Efter att ha läst Mattias Edvardssons pärla "En helt vanlig familj" hade jag väldigt höga förväntningar på denna bok, som tyvärr inte riktigt infriades. Det var en spännande bok, med en del oväntade vändningar, men jag tyckte att det var lite väl mycket som handlade om sex, på ett omotiverat sätt.
2019-03-12
Betyg 
Gillar att den hoppar i handlingen mellan (relativ) nutid och för nästan 20 år sen. Hemliga sällskap i studiemiljö är också alltid fascinerande. Dessutom lättläst. Svag fyra.
2017-01-15
Betyg
En riktigt bra roman som utspelar sig under två tider. Under mitten av 1990-talet och även tolv år senare.
Zackarias Levis skriver en bok om sin studietid tolv år tidigare, och man får parallellt följa honom under tiden han skriver, och under tiden han skriver om.
Det finns en mordhistoria med i bilden, men boken är ändå ingen kriminalroman.
Boken är välskriven och engagerande, och jag kan absolut rekommendera den.
2016-09-07
Betyg 
I sin jakt på sanningen kring mordet på författarikonen Leo Stark, söker Zackarias upp en efter en av sina vänner från studietiden, och ställer frågor som ingen verkar vilja svara på. Berättelsen löper parallellt. Dels får vi följa Zackarias i nutid, i sitt arbete med att göra efterforskningar om och att skriva boken som skall ge svar på vad som egentligen hände med Leo Stark, då för tolv år sedan. Dels får vi följa kompisgänget med Zackarias, Adrian, Fredrik och Betty från det att de lärde känna varandra på universitetskursen i litterärt skapande fram till dess att deras vägar skildes åt ett år senare.
Kapitlen då Zackarias träffar och intervjuar dem som på olika sätt var involverade i kursen i litterärt skapande, följs upp i nästföljande kapitel med vad som egentligen hände för tolv år sedan. Boken får karaktären av en klassisk pusseldeckare, där man steg för steg får pusselbit efter pusselbit. Jag gillar det här greppet om berättelsen, de sista raderna i varje kapitel blir en cliffhanger som får mig att hela tiden vilja läsa vidare. Jag är nyfiken på efterforskningarna kring mordgåtan, men ännu mer vill jag läsa om de unga studenterna och deras inbördes relationer, och relationerna mellan dem och de idoliserade förebilder de såg i Leo Stark och i poeten och läraren Li Karpe.
Det är inte mordhistorien som i första hand driver mig framåt, det är allt det andra. Det är en intensiv men långsamt berättad historia om nittonåringar som i sin ungdomliga tro på sig själva är övertygade om att de kommer att vinna Augustpriset för sina framstående verk, och även att läsa om hur deras liv ser ut ett decennium senare, med delvis reviderade mål. Personerna skildras med en sådan värme att jag tycker om dem allihop. Ibland är det vasst, men aldrig elakt. Som när författaren med några få rader lyckas ringa in kärnan i en familjemedlems klassresa, hur både den som har gjort klassresan och den som är kvar ser på varandra och livet efteråt:
”Morsan, vars hela uppfattning om poesi byggde på Rydbergs tomtedikt och Boyes bristande knoppar, måste ha uppfattat hela samtalet som exotiskt och en smula högtravande. Det här var långt bortom hennes horisont. Hon kände sig inte bekväm. Hon ville hellre vända sig om och se ut genom fönstret för att konstatera att det blev kallare för varje dag nu, att det snart var höst och att det skulle bli vinter också, att allt bara var en fråga om tid.”
Att personerna i boken gör en klassresa tror jag är en nödvändig förutsättning för händelseförloppet. Zackarias, Adrian, Fredrik och Betty har tagit klivet in i en värld av intellektuella, men känner sig aldrig riktigt bekväma i den. Arbetarklassbakgrunden, som inkluderar uppfattningen att du inte skall tro att du är någon, gör sig hela tiden påmind. När möjligheten att bli sedda och känna sig utvalda och upphöjda dyker upp, tar de den. Det är inte lätt att motstå en karismatisk person som ömsom lyfter fram att de är speciellt utvalda, handplockade för att de har det där extra, ömsom smular sönder deras självförtroende tills ingenting återstår. Konsekvenserna är skrämmande, just för att det är så trovärdigt. Alla som har varit en del av universitetsvärlden känner till fenomenet med unga studenter som blint beundrar vissa personer som de ser som högre upp i hierarkin, och även hur en sådan relation lätt kan missbrukas.
För mig är det här framförallt ett relationsdrama, och det är så enormt bra skrivet. Jag skulle kunna läsa boken enbart för språket som är så stringent och som ofta gör helt oväntade saltomortaler så att jag drar efter andan: ”Han skrattade till och med. Jag visste inte om jag också borde skratta. Han hade ju kommit hit för att gråta”.
För övrigt håller jag med Fredrik Niemi, en av karaktärerna i boken: 373 sidor är en alldeles lagom lång bok.
2016-09-07
Betyg
För mig är det här framförallt ett relationsdrama, och det är så enormt bra skrivet. Jag skulle kunna läsa boken enbart för språket som är så stringent och som ofta gör helt oväntade saltomortaler så att jag drar efter andan.
Utförlig recension i min blogg: https://justnujusthar.com/2016/09/07/recension-en-nastan-sann-historia-av-mattias-edvardsson/
2016-09-07
Betyg
Mattias Edvardsson har de senaste åren blivit en av mina favoritförfattare. En nästan sann historia är den fjärde jag läser av honom och genren är lite svår att bestämma, men han verkar bemästra alla genrer han ger sig på. Läs mer på http://bokslut.blogspot.se/2016/09/en-nastan-sann-historia-av-mattias.html
