
Jag vet hur kvinnorna har det. Vad det är hon vet frågar jag inte. Inte heller frågar jag vad soldaterna gjorde med henne. Sådan är vår överenskommelse. Jag vet inte var den kommer ifrån. Kanske har jag ärvt den ifrån pappa. Fast när han var med sa inte mamma att hon visste hur kvinnor som blivit våldtagna har det. Något börjar sippra ut. Det kommer en hel mening. Det kommer två. Hon driver oss framåt. Bakåt. Utan synbar ordning men i allt högre fart. Och nu är inte himlen bara blå. Katja kom till Sverige 1949 för att arbeta och valde att stanna och bilda familj. Hennes berättelser om sin uppväxt kom aldrig längre än till den 13 mars 1945. När hon berättar om hur ryska soldater sparkade upp dörren till deras hem och tog med hennes pappa spricker rösten. Journalisten och politikern Jens Orback berättar personligt och gripande om vad som hände hans mamma Katja vid andra världskrigets...
Visa mer
Recensioner
Bli först med att recensera denna bok