Med uppenbar känsla för stil

Mendel-Enk, Stephan

| 2004

509

I den mediedebatt som följde huliganmordet på Tony Deogan var analysen tydlig. Huliganerna bestod av våldsfixerade dårar som inte brydde sig om fotboll. De drevs av hat och de hade värderingar som kraftigt avvek från övriga samhällets. Men när Stephan Mendel-Enk intervjuade några av de mest ökända fann han dem vara en så brokig samling att medias alla försök till generella omdömen föll platt. Det fanns bara en sak som alla i Firman verkligen hade gemensamt, men den diskuterades aldrig: De var alla män. Behärska dig, var lojal mot gruppen, offra dig för något större och viktigare än du själv. Den interna hierarkin. Den stenhårda uppdelningen offentligt/privat. Föraktet för svaghet. Samma logik, samma ideal som formade Firman kände han igen från andra sammanhang: från sin egen uppväxt, kompisar och skolan. Från de mansdominerade tidningsredaktioner han jobbat. Från filmer, tidningar, tv-serier...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Lars Willfors

2013-07-31

Betyg

Starkt om manlighet. Författaren antar helt rätt perspektiv, där han även ger de mest hjärndöda idioter en chans att bli förstådda.

Klara Ahlersten

2013-04-06

Betyg

lättläst, kort och inte särskilt djupgående. Intressant ämne.

Emma Hortlund

2013-01-03

Betyg

Mendel-Enk får i uppdrag att skriva ett reportage om ett gäng fotbollshuliganer. Trots medias försök till generalisering och att hitta gemensamma nämnare för den typen av personer som väljer att ingå sådana gäng så upptäcker Mendel-Enk att det faktiskt är en samling av väldigt olika personer. Det enda som de har gemensamt, och som inte ens tas upp i media, är att de alla är män.

Mötet med huliganerna blir upptakten för Mendel-Enk att, genom intervjuer, egna erfarenheter och tidigare forskning i ämnet, ta reda på mer om vad som är, och formar, manlighet.

En ganska intressant bok som stundtals kan få mig att känna mig både irriterad och uppgiven.

Kenneth Olausson

2012-12-06

Betyg

I Med uppenbar känsla för stil ger oss Mendel-Enk en exposé över manlighetens bakgårdar och finrum. Mörk och utan hopp, tycks det. Men är den bilden sann då? Förhoppningsvis inte rakt igenom. Men säkert i tillräckligt hög grad för att den skall mana oss till eftertanke och till att se på både oss själva och våra söner med öppen blick. Och med eftertanke lyssna på de manlighetens röster som genom vår uppfostran och våra erfarenheter finns i våra egna och våra söners huvuden. Hur talar de till oss?