Momo är en nyfiken och oskyldig pojke med ett stort hjärta. Fast han vet inte mycket om sig själv, inte ens varifrån han kommer och hur gammal han är. Tillsammans med madame Rosa, en pensionerad prostituerad, bor han i en liten lägenhet i Paris.
Det är madame Rosa som lär honom allt om livet och vad som ligger framför honom. När hon blir för gammal och inte längre orkar ta hand om de andra glädjeflickornas barn är det dags för Momo att ta över. Han kanske ännu inte vet så mycket om livet - men han är villig att lära och mellan honom och madame Rosa växer en fantastisk och hänförande vänskap fram.
Émile Ajars stora succé Med livet framför sej från 1975 kommer nu i en efterlängtad nyutgåva. Med underbara karaktärer, hjärtskärande handling och självuppfunnet språk har Ajar skapat ett mästerverk som varit helt stilbildande. Efter att ha läst den här boken tänker man länge på Momo och hans vänner:...
Visa mer
Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker
En fin berättelse. Känsloladdad, Betyget dras dock ner pga av det barnsliga språket. Hade funkat om det variit en 6 åring som berättade men inte en 14 åring.
En alldeles fantastisk bok om vänskapen mellan en ung pojke och en pensionerad prostituerad kvinna i Paris. Pojken beskriver tillvaron och alla personer på ett rörande och underhållande sätt.
Bokens huvudperson, lilla araben Momo i obevisad ålder, är sedan länge omhändertagen mot betalning ? tillsamans med sex andra horungar - av madame Rosa, judinna med ett förflutet i Auschwitz och före detta hora. Men vem som tar mest hand om vem är svårt att veta, det är ett ömsedigt kärleksfullt beroende. Handlingen framflyter i ett rasande tempo i ett enda kapitel genom Momos ögon och säregna språk; på ett sätt som visar hur ett språkligt begåvat barn kan uppfatta och missuppfatta ord när barnet får försöka tyda och förstå orden på egen hand.
En bra skildring och kritik av samhället. Jag kände för dessa människor och beundrade deras kamp för att överleva. den här boken tilltalar mig mera än No och jag som också skildrar utsatta människor i Paris.
Efter att jag läst boken lånade jag ut den till min mor. När hon var klar med den bad jag om ett utlåtande. Hon svarade att det är så här en bok ska vara! och att hon genast skall läsa den en gång till.