
New York Times Bestseller The book that inspired the hit film Sundance U.S. Dramatic Audience Award Sundance Grand Jury Prize This is the funniest book you'll ever read about death. It is a universally acknowledged truth that high school sucks. But on the first day of his senior year, Greg Gaines thinks he's figured it out. The answer to the basic existential question: How is it possible to exist in a place that sucks so bad? His strategy: remain at the periphery at all times. Keep an insanely low profile. Make mediocre films with the one person who is even sort of his friend, Earl. This plan works for exactly eight hours. Then Greg's mom forces him to become friends with a girl who has cancer. This brings about the destruction of Greg's entire life. Praise for Me and Earl and the Dying Girl STARRED REVIEW "One need only look at the chapter titles ("Let's...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Greg går på High School och ser till att inte stöta sig med någon. Hans sociala liv går ut på att hoovra mellan olika grupper på skolområdet och aldrig irritera någon, men heller aldrig fästa sig vid en specifik grupp eftersom det skulle få andra att ogilla honom. Så en dag bestämmer hans mamma att han måste ta kontakt med hennes väninnas dotter, som blivit allvarligt sjuk i cancer. Rachel (som dottern heter) kan behöva stöd, och för Greg kan det vara lärorikt, tycker mamman. De två var ändå vänner när de var små.
Det är den här påtvingade vänskapen med Rachel, The Dying Girl, som boken kretsar runt. Greg skriver boken själv, och återkommer hela tiden till att den inte är värd att läsa, att han inte lär sig någonting av det som sker, att han är värdelös och att han inte är en tillräckligt god vän. Det blir efter ett tag riktigt tjatigt även om jag känner igen det självutplånande tankesättet och självbilden från min egen högstadietid. Ingenting är någonsin bra nog, varken utav det man själv presterar eller av det världen erbjuder. Greg är orolig att han inte ens reagerar rätt när Rachel kämpar för sitt liv, och klandrar sig själv för det. Samtidigt menar han att han faktiskt inte bryr sig speciellt mycket. Greg kämpar med att vara dels riktigt illa berörd av Rachels död, och samtidigt inte lyckas ta in döden och dess överväldigande betydelse alls. Det är inte så konstigt, dels är han inte speciellt gammal och dels är det något som nästan ingen bemästrar. Döden är oförlåtlig och obarmhärtig och hur orättvist det än är att vissa tas ifrån oss alldeles för tidigt, så bryr sig inte döden ett skvatt. Vilket Greg får erfara.
Boken var skriven på ett ganska roligt sätt, men blev lite tjatig efter ett tag. Humorn blev ansträngd till sist och kändes repetitiv. Kanske var inte bokidén tillräckligt djup för att fylla så här många sidor? Trots allt var den relativt enkel, fin och lättläst, men är inte en bok jag kommer minnas inom speciellt många områden då den inte fick någon speciell känsla att hänga kvar efter utläsningen.