
En drottning som rymmer från sitt eget hov. En änka som sörjer sin döde man så häftigt att omvärlden generas. En tyska som aldrig finner sig till rätta i Sverige, som chockerar genom att umgås med fel personer, genom att spendera för mycket pengar och som befinner sig i ständig konflikt med regeringen och den store Axel Oxenstierna. En kvinna vars dotter ska bli en av tidernas mest berömda svenskor, men som själv har gått till historien som en sinnesrubbad hysterika. Det är Maria Eleonora av Brandenburg, 1599-1655, Gustav II Adolfs gemål och mor till Drottning Kristina. Moa Matthis har skrivit ett fängslande porträtt som sprider nytt ljus över en av den svenska historiens mest föraktade och samtidigt mest fascinerande kvinnogestalter.
Visa mer
Recensioner
Betyg
Jag har läst många historiska böcker. Böcker om historia.
När man läser Moa Matthis skildring av historien kring Maria Eleonora är det som att lyfta av locket till Pandoras ask. Hon håller sig till andra källor än de tidigare historieskrivarna.
Om Maria Eleonora var en hysterika - både den svarta inramningen efter sorgen av Gustav II Adolf och att hon behöll hans hjärta i en ask - har ju alltid beskrivits tidigare som att det var något som var unikt för henne, och tecken på hennes galenskap. Men att detta i själva verket var något som förekom även vid andra hov, förstår vi nu.
Axel Oxenstierna, som också beskrivits som något unikt och som man har stor respekt för, börjar här framträda med andra sidor. Det är självklart att han har andra sidor, men det självklara hamnar inte alltid i historieböckerna. I boken får man också en annan bild av drottning Kristina.
Jag hoppas med Moa Matthis bok att det öppnas flera Pandoras askar, så att vi får en större källkritisk hållning och fler vinklar av historien. En sådan här bok om Maria Eleonora läser man inte bara en gång. Jag vill inte vänta med att läsa den en andra gång.
2011-04-16
Betyg
Detta är en typisk 3,5 i betyg. Bättre än 3 men 4 aldrig i livet. Väldigt intressant bok. Författarinnan upprättar drottning Maria Eleonora, som var drottning Kristinas mamma. Matthis skriver tyvärr lite tråkigt men det blir bättre längre fram i boken. Vidare saknar jag fotnötter.
2010-11-01
Betyg
Mina höga förväntningar i egenskap av historielärare kom på skam - alltför rörig och okoncentrerad med hopp fram och tillbaka i tid o rum. Synd på så rikt källmaterial!