»När mötet avslutas ser jag mig omkring i rummet och kan konstatera att alla ser mer hänförda ut än vad de gjorde när Margot kom in. Som om de tänker: nu förstår jag varför hon är socialdemokratins superstjärna. « Författaren och journalisten Bengt Ohlsson har följt Margot Wallström i spåren, från hennes arbete på FN i New York till barndomens Kåge i Västerbotten. Han har medverkat i stenhårda förhandlingar med krigsdrabbade länder där övergrepp på kvinnor är vardagsmat, följt med på glamourösa välgörenhetsgalor och suttit vid köksbordet tillsammans med hennes familj. Frågorna har varit många: vad driver Margot Wallström, hur ser hon på sig själv och sina uppdrag? Hur kom det sig att flickan från arbetarhemmet i Kåge kom att ingå i en svensk tradition av internationellt engagemang på hög nivå? Och varför ville hon inte komma hem och bli partiordförande när Socialdemokraterna behövde henne...
Visa mer
Recensioner
2013-09-23
Betyg 
Lättsam och lättläst. Skulle beskriva den som småmysig i huvudtexten. Konstigt med så allvarliga ämnen inlagd mitt i utan någon direkt poäng?
2013-01-04
Betyg 
Jag har lyssnat till boken som ljudbok men hittar inte den här på boktipset i det formatet.
Boken Margot tycker jag är ganska tråkig. Som läsare kommer jag aldrig Margot nära. Hon släpper ingen nära, varken författaren Bengt Ohlsson eller mig som läsare, och det är just att få komma nära som gör biografier intressanta.
Att hon inte släpper läsaren allt för nära på det personliga planet kan jag förstå men det borde finnas många intressanta händelser och möten som hon kunnat dela med sig av men låter bli.
På www.bokbrus.se finns fler ljudboksrecensioner.
2013-01-02
Betyg 
Hade höga förhoppningar. Tyvärr kommer författaren för mycket till tals och stör porträttet av Margot.
2012-12-28
Betyg
Jag har fått veta mer om den privata Margot än jag både trodde och ville. Den lättlästa boken känns ganska tunn innehållsmässigt, motsvarar inte mina förväntningar. Och de korta inklippta referaten från krigsövergrepp gav inget mervärde. Men Bengt Ohlssons språk är bra som vanligt.
2012-12-12
Betyg
boken har gett mig mersmak på Bengt Ohlsson. boken är tunn för att vara en biografi. Det snuddas lätt vid många händelser utan att gå för djupt. Ändå får man en bra bild av hennes liv i NY. Dock hade jag nog ändå velat veta mer om hennes karriär och liv.
2012-11-23
Betyg
Bitvis är det mera en berättelse om hur Bengt Ohlsson reagerar på saker i Margots omgivning. Om man skulle ta bort allt vad Bengt Ohlsson tycker och känner skulle halva boken försvinna. Det är synd för bitarna om Margots liv är intressanta att läsa.
2012-11-22
Betyg
Jag har fått veta mer om den privata Margot än jag både trodde och ville. Den lättlästa boken känns ganska tunn innehållsmässigt, motsvarar inte mina förväntningar. Och de korta inklippta referaten från krigsövergrepp gav inget mervärde. Men Bengt Ohlssons språk är bra som vanligt.
2012-09-19
Betyg
Del 1 av 2? / / / Lättläst, tankeväckande, berörande, intressant, privat och öppenhjärtig bild av en människa. Beskrivningar som får det att knyta sig i magen, beundran över hennes förmåga att alltid försöka se något bra i alla människor. Ett politiskt och diplomatiskt spel som få behärskar. / / /
Det blir dock inte en helhet, mer som en första del av två. Den framgångsrike politikerns gärningar försvinner lite i författarens egna funderingar. Det blir mer av en betraktelse, egna betraktelser från en författare som befinner sig i en helt ny värld. En värld där tiden eller intresset (?) inte riktigt räckte till för att se Margot Wallströms politiska karriär. / / /
Men jag tycker om del 1 (?) och kommer att minnas denna bok.
2012-09-15
Betyg
Biografier är en stark trend inom litteraturen och säljer bra. Det är trevligt att göra sitt liv till en berättelse och för en politiker kan det finnas flera motiv till att ge ut en bok. Förutom rent ekonomiska motiv spelar dagens personfixering in kan man gissa. Om Margot Wallström finns redan en biografi ”Margot Wallström - Den svenska modellen” (2009) av journalisten Emily von Sydow, som hon inte har auktoriserat. Istället har hon valt författaren Bengt Ohlsson skriva en bok baserad på intervjuer och besök under en arbetsvecka i New York, där hon är utsedd till FN:s särskilda representant för att förhindra konfliktrelaterat sexuellt våld.
Berättarperspektivet är Bengts och han skriver bra. Han ger en inblick i det stressiga arbetet med återkommande möten och bjudningar med framstående personer. Metoderna för påtryckningarna är inte särskilt kraftfulla, men en förhoppning är att det ska gå att väcka grupptalan mot regeringar och arméer när det är många kvinnor som utsatts för våldtäkt. För att illustrera den konkreta verkligheten har korta kursiverade stycken klippts in från en rapport om våldsamma händelser i Conakry, Guinea 2009. De är utan presentation och det blir svårt att sätta in dem i sitt sammanhang.
De åker till Skellefteå, besöker föräldrahemmet i Kåge, möter några släktingar, allt medan Margot berättar om stort och smått i den värld där hon växte upp. Hennes berättelse är privat närgången, om att hon utsattes för våld i en relation i tjugoårsåldern, om sonen som dog endast några dagar gammal, om maken som varit den som tagit huvudansvaret för familjen under alla år. Det västerbottniska ”Du-ska-inte-förhäva-dig” ligger som en underton i den norrländska dialekten och för Margot är innehållet viktigare än ytan. ”Hon har varken tid eller intresse av att lägga sig till med någon bräkig kobojamerikanska. På det sättet finns Kåge hela tiden med henne, som ett envist litet björkris bland skyskraporna”, skriver författaren i en avspänd prosastil. Den gängse bilden av henne som en ambitiös, ärlig, generös och omtänksam person förstärks i boken. ”Det är ett särskilt ljus hon har inom sig”, skriver författaren, men säger också att hennes omtänksamma stil kan bli en slags härskarteknik som syftar till att knyta människor till sig, för att undgå kritik.
Berättelsen om hennes partipolitiska karriär i Sverige och i EU får litet utrymme. De ges inga större nyheter från spelet bakom kulisserna. Till det partipolitiska intrigspelet och Göran Persson markerar hon ett starkt avstånd. Hon säger att mordet på Anna Lindh har förändrat henne och kanske ligger hennes motvilja mot att återvända till partipolitiken i rädslan för att bli utsatt för politiskt våld. Jag blir lite förvånad över att boken innehåller så lite om politik och det hon åstadkommit där. Den handlar mer om hennes egen klassresa. Eller är det något annat som hon egentligen vill berätta med att ge ut denna bok?
(Publicerat i Norran den 14 september 2012)
