Det är en väktare och hans fånge. Pennan förs av väktaren Leon, en före detta analfabet. Bakom fångens ansikte skymtar den socialistiske skriftställaren Antoni Gramsci. I sin journal beskriver Leon deras gemensamma skuggliv i en nästan total isolering. Hur deras identiteter konfronteras, nöts ner och ibland glider in i varandra. Leon skildrar hur hela hans existens i grunden skakas av en förtärande förälskelse i den kvinna som är Fångens enda tillåtna kontakt med omvärlden. Hur alla tre förändras av spelets villkor. Det är en kamp i falskhet, där den som drar längsta strået bäst behärskar konsten att dölja och vilseleda. Det är ett kammarspel i en värld som liknar vår egen - i de paranoida fobier som utvecklats i västerlandet kring hotet från islam. Men också en hyllning till den vanliga människan. Till det som är humanismens innersta grund.
Visa mer
Recensioner
2018-08-06
Betyg 
Mycket bra läsning, underbart språk. Som ögonblicksbilder som hintar om författarens djupa förståelse för människor.
2017-09-05
Betyg 
Det här är en helt fantastisk bok, med ett språk som man bara vill ha mer av. Det är sällan författare skriver så vackert.
