Mannen utan egenskaper II

Betyg

Kräver tålamod och eftertanke

Den här romanen passar bra att läsa i en bokcirkel så att man kan diskutera innehållet med andra läsare. För det är ingen lättsmält historia. Titelpersonen Ulrich påstås sakna egenskaper.

I själva verket har han gott om egenskaper – som alla människor – men de är inte kompatibla med den tidsepok han lever i. Första världskriget står för dörren. Österrikaren Ulrich vill uträtta något stort och betydelsefullt. Prövar både officersyrket, forskarbanan och matematikerns gebit utan att bli nöjd. Tillfälliga kärleksaffärer lindrar inte hans desorientering. Pappan tycker att sonen saknar socialt kompetens, att denne inte förmår knyta de rätta kontakterna, utnyttja sin ställning för att klättra i den habsburgska dubbelmonarkins byråkrati.

Ämbetsmannaadeln i Österrike-Ungern lider av mindervärdeskomplex gentemot grannen Preussen. Inför firandet av kejsar Frans Josefs 70 år på tronen kläcks idén att arrangera ett österrikiskt år genom att uppfylla folkets bästa förslag på reformer. I denna så kallade parallellaktion, som organiseras i burgna salonger, övertalas Ulrich att ta en ledande roll.

Robert Musils ”Mannen utan egenskaper” skrevs på 1930-talet. Romanen har ett textomfång i klass med Marcel Prousts ”På spaning efter den tid som flytt” eller James Joyces ”Ulysses”, titlar som den också brukar jämföras med. Jag har endast läst första bandet och kan inte uttala mig om helheten.

Musils tidsskildring är full av ironi och filosofiska reflektioner. Så kan till exempel en utläggning om vattnets betydelse för mänskligheten följas av kommentaren att vatten även går att drunkna i. Jag upplever romanen som en besk kritik av förkrigsbourgeoisin och den kulturella fernissa som präglar huvudpersonerna. Man anar en civilisationskritik inspirerad av Rousseau. Ett märkligt rättsfall med en dödsdömd kvinnomördare spelar en central roll. Personer ur överklassen vill rädda denne enkle arbetare från galgen. Offret var trots allt bara en efterhängsen prostituerad och gärningsmannen nog inte helt tillräknelig å förnuftets vägnar.

Synen på kvinnor och främlingar av annan hudfärg är inte precis up to date utan symptom på romankaraktärernas och tidens fördomar. Det flödiga och sprakande bildspråket spårar ibland ur med metaforer som känns långsökta. Trots att författaren är en driven stilist är detta en av de böcker jag haft svårast att ta mig igenom. Läsningen kräver ständig eftertanke, bearbetning och analys. En utmaning med andra ord.
Bokens start slår an tonen. Efter ETT SLAGS INLEDNING på tre ord följer första kapitlet. Rubriken är: Varav anmärkningsvärt nog ingenting framgår.
Sedan följer en stringent väderleksrapport som summeras i en vacker augustidag 1913.

Betyg

Helt enkelt fantastisk. Nu är jag helt övertygad om att det här är en av 1900-talets mest läsvärda böcker.