Man Walks into a Room

Krauss, Nicole

| 2002

Flag from en

183


Award-winning American novelist Nicole Krauss first captivated readers with her groundbreaking debut novel Man Walks into a Room, a novel in which Krauss explores what it is to lose one's identity and what it is to discover what makes us human. Samson Greene has been missing for eight days when he is discovered wandering through the Nevada desert, 'ragged as a crow' and with no idea who he is. He is rushed to hospital where doctors save his life, but all his memories after the age of twelve have been permanently lost. Now, as he looks around the beautiful apartment he apparently shares with his wife and which is filed with all the souvenirs of a life well lived, Samson feels nothing more than a vague admiration.In her first novel Nicole Krauss tells the story of a man suddenly liberated from the life he has made, disconnected from the people who have defined him. Withdrawing from a wife he...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Malin Bredenberg

2012-09-17

Betyg

Läste inte ens ut boken för jag tyckte den var så tråkig.

C

Christian Rydberg

2011-02-13

Betyg

Någon gång på 1600-talet lär den engelska filosofen John Locke ha myntat uttrycket Tabula Rasa med betydelsen att vi föds som oskrivna blad (tom tavla), tomma på egenskaper och personlighet. Från dagen vi föds börjar den icke förutbestämda historien om våra liv att skrivas. Och om jag inte fått det helt om bakfoten så berättas det i den judiska (efterbibliska) textsamlingen Talmud om Glömskans ängel som ser till att våra själar passerar Glömskans hav innan de tillträder nya liv. Vi föds som ovetande, sårbara, öppna och med tiden förhoppningsvis vetgiriga individer. Det händer dock att Glömskans ängel glömmer sin uppgift. Då fortlever fragment – minnen från ett annat liv som sedan dyker upp i form av oförklarliga drömmar. Jaha, inget nytt att komma med tänker någon, men jag konstaterar bara att vi genom alla tider fascinerats av det mänskliga medvetandet, minnets komposition och kanske glömskans betydelse för tillvaron. Ämnet är så klart tacksamt för berättandet. En psykologisk lek öppen för alla tänkbara utvikelser, angrepp och förklaringar, ständigt återkommande, än idag (Michal Gondrys film The Eternal Sunshine of a Spotless Mind (2003) etc). Ingen framtid utan ett förflutet. Eller?

Man utan minne (Man Walks Into a Room, 2002) är Nicole Krauss debutroman och ännu ett försök att illustrera fenomenens (ovan) inverkan på den mänskliga tillvaron. Samson Greene hittas en dag förvirrad och frånvarande i Mojaveöknen i Nevada. Hans ögon är tomma och då han inte är sig lik på sitt ID tar polisen in honom på stationen. Det visar sig att hans hemvist är New York och att han varit försvunnen i över en vecka. Vi informeras snart om att han sedan ett antal år är gift med Anna och att han är en både omtalad och beundrad professor och föreläsare vid engelska institutionen på Columbia University. Angiven personfakta är dessvärre inget Samson själv kan bekräfta. En minneslucka sträcker sig tillbaks till året han fyllde tolv. Tjugsex år av hans liv är åter oskrivna blad. Han flygs hem till en stad som han endast minns från de filmer han såg som barn i Kalifornien, till en fru som nu är honom helt främmande. Han undersöks och det konstateras att en ”tyst” tumör är orsaken till det oförklarliga. Följderna är inte svåra att föreställa sig. Hans hem, kvarter, vänner och framför allt förhållandet till frun – obekanta. Dubbel frustration och sorg. Annas man är tillbaks rent fysiskt, men går deras gemensamma liv att återkalla från amnesins mörker? Och Samson, en total främling i sitt eget, till synes välordnade och lyckliga(?) 36-åriga liv. Ett känslorum som tycks ha varit helt omsluten av den vävnad som tumören ödelagt. Intakt står förmågan till vuxet iakttagande, förnuft och känslan för vad som är vackert (eller åtminstone känslan för vad som borde uppfattas som så). Varför valde Glömskans ängel just dessa år? Borde inte sakliga minnen liksom rationalitet och instinkt förvaras frånskilt känslorna? Var registreras kärleken?

Så kontaktas han av Ray, en energisk och tillsynes öppenhjärtad läkare som driver ett vetenskapligt högst kontroversiellt forskningsprojekt, också det förlagt till öknen (här hymlas det inte med symboliken). Samson anses utgöra ett optimalt studieobjekt. Genom sitt engagemang, hoppfullhet och sken av professionell uppriktighet, lyckas Ray dölja sin naiva tro på vetenskapen och övertyga Samsom – formbar konvalescent söker mening? Att avslöja vad experimentet innebär vore såklart en spoiler, men Krauss fortsätter vända och vrida på Samsons öde och reaktioner, väga det förflutna mot närvaron i det absoluta nuet, vår sårbarhet och etiken i att gräva i dess natur. Hon beskriver våra ringa kunskaper om medvetandets mekanik och struktur. Om någon struktur överhuvudtaget finns, hur ser då lagren och länkarna ut? Ett irrationellt montage av miljoner bilder? Bär i så fall dessa var och en på en känsla eller slås de först på då bilden plockas fram? Hur mycket av saknaden är då äkta och vad är efterkonstruktion? Spelar det någon roll? Och om glömskan är en själens försvarsmekanism, vilken funktion avgör då vad som ska bort? Slumpmässig ventilering bland överskottet på tankar och upplevelser? Ekvationer som kanske kan härledas till att tiden inte existerar? Man utan minne bjuder minst sagt in till vida kvasifilosofiska utsvävningar, ja nästintill väl påtvingat, trögtrampat och uttröttande. Men jag antar att det är upp till läsaren att välja spår och nivå. Boken kan säkert läsas lättsammare som den välskrivna roman den faktiskt är, full av lustfulla semantiska och existentiella dribblingar, men för en vän av djupdyk blir trycket väl högt. Man utan minne utgör knappast något tillskott för den medicinska utvecklingen, men är stundvis en ganska drabbande återkoppling till Glömskans ängel och de tomma bladen. Läs, men om du måste välja så läs hellre Krauss mästerverk Kärlekens historia från 2005.

Av: Christian Rydberg Åkesson

Thomas Rosswall

2010-09-05

Betyg

Jag blev bitvis besviken på denna hostoria om en person som totalt tappat minnet av 20 centrala år av hans liv. Experiment att överföra minnen mellan personer ger viss spänning och det är välskrivet om mannens försök att både hitta sitt gamla liv och skapa ett nytt utan massa minnesbaggage.

Therese Andersson

2010-07-03

Betyg

Så seg bok, lyckades inte ens motivera mig att läsa klart den....

Ann Simonsson

2010-06-06

Betyg

Egentligen fattar jag ingenting. Första halvan var ok men sen började jag tycka boken blev tråkig.

kristina johansson

2010-06-02

Betyg

Bitvis spännande men ganska tråkig och upprepande efter ett tag, avslutade inte boken.

Ullis N

2010-04-05

Betyg

Jag har gjort det igen; lånat en bok av en ny författare, blivit glatt överaskad, köpt dennes nästa bok - för att bli jättebesviken. Så även med Kraus. Jag läste ut den då jag hoppades på ett bra slut i a f, men icke.

Hedvig K

2010-03-27

Betyg

Märklig bok - så märklig att den är svår att kommentera. En bok om minne, minnas och ensamhet...funderar fortfarande...