I sin nya bok M behandlar Carl-Johan Malmberg en rad filmare, kompositörer, författare och bildkonstnärer och deras verk, vilka han i de flesta fall har umgåtts med under lång tid och fått ett personligt förhållande till. Det kan röra hela konstnärskap, som i kapitlen om Michelangelo Antonioni, Ingmar Bergman och Samuel Beckett såväl som enskilda verk: Vad handlar Herman Melvilles Billy Budd egentligen om? Vari består undertexten i Marguerite Duras film India Song? Varför blottar jungfru Maria sitt ena bröst i en tidig målning av Michelangelo? Vidare ägnas en essä åt världens vackraste tryckta bok, en annan dressyrridning, en tredje melankoli. Texterna binds samman utav bokstaven M, som här återkommer gång på gång, också där man minst väntar sig den.M är tredje delen i den essätrilogi som började med Sällskap (2001) och fortsatte med Sår (2005).
"Det sägs...
Visa mer
I sin nya bok M behandlar Carl-Johan Malmberg en rad filmare, kompositörer, författare och bildkonstnärer och deras verk, vilka han i de flesta fall har umgåtts med under lång tid och fått ett personligt förhållande till. Det kan röra hela konstnärskap, som i kapitlen om Michelangelo Antonioni, Ingmar Bergman och Samuel Beckett såväl som enskilda verk: Vad handlar Herman Melvilles Billy Budd egentligen om? Vari består undertexten i Marguerite Duras film India Song? Varför blottar jungfru Maria sitt ena bröst i en tidig målning av Michelangelo? Vidare ägnas en essä åt världens vackraste tryckta bok, en annan dressyrridning, en tredje melankoli. Texterna binds samman utav bokstaven M, som här återkommer gång på gång, också där man minst väntar sig den.M är tredje delen i den essätrilogi som började med Sällskap (2001) och fortsatte med Sår (2005).
"Det sägs att den goda essän har tre ben; det personliga, det faktaspäckade och det filosofiska. Malmberg är finkänslig, han viftar inte med armarna men värmen från hans klarsyn känns mot läsarens hud. (...) Malmberg skriver klart för att han tänker klart ? han är Sveriges just nu främste essäist." / Jenny Maria Nilsson, Helsingborgs Dagblad