
Efter den enorma internationella framgången med Tillsammans är man mindre ensam kommer Anna Gavalda med ännu en stor roman om människor som fått sina törnar i livet men som finner tröst i varandra. I centrum står Charles, arkitekt med många prestigefyllda uppdrag långt utanför Frankrike men mindre framgångsrik med att skapa ett hållfast liv utanför arbetet. Han börjar närma sig 50, hans relation med Laurence blir allt kallare och en trötthet håller på att äta upp honom inifrån. Så får han ett osignerat brev, Anouk är död, och minnena väller över honom. Han söker sig nu tillbaka mot händelser och människor i sin ungdom, och möter på vägen Kate, en kvinna som lever i ett slags lantligt, stökigt paradis omgiven av barn och djur. Men även Kate, sin smittande vitalitet till trots, har prövats av livet och tvingats till svåra val. Kate och Charles dras till varandra men inget är givet på...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Jag tycker inte Gavalda lyckas lika bra som med "Tillsammans är man mindre ensam". Mina förväntningar var nog stora och ett minus var den långa startsträckan. Boken blir läsvärd men har du inte läst något av Gavalda rekommenderar jag att läsa "Tillsammans är man mindre ensam" istället.
2013-09-28
Betyg
Stundtals älskar jag den och stundtals är den lite för mycket/lite för egen/lite för svår.
Början är verkligen som att dimpa ner i en människas vardag, realistiskt skrivet, samtidigt både intetsägande och "spot on" livet.
Mitten är kaosartad, allt går så väldigt fort.
Andra halvan av boken är mycket bättre!
Hade kanske kunnat bli en 4a vid omläsning, men nu nöjer jag mig med en 3a.
Betyg
Boken börjar lite trög i början men kommer igång efter en bra bit in i boken. Skildringen kring det fantastiska lantliga stället som Charles för uppleva är en njutning att läsa. Å Kate verkar vara fantastisk. Tror att denna bok behöver lite eftertanke och kanske blir betyget högre så småningom,,Men tyckte om den!
2011-12-04
Betyg
Jag vet inte varför, men jag gillade inte den här boken. Ska ge den en chans till, om ett tag...
2010-08-12
Betyg
Jätteseg och obegriplig i början - lite bättre historia andra delen, men jobbig att läsa!
2010-05-25
Betyg
Tyckte den var lite seg första halvan men tyckte sedan att den blev härlig. Och just - feelgood.
2010-04-11
Betyg
Jag gillade att man inte fick reda på allt i början. Den kryptiska starten på boken fick ju snart en klarare ton i andra delen. Kanske lite för väntat slut.
Betyg
Årets stora läsbesvikelse? Det här är en rörigt berättad historia med oklar presentation av romanens personer. Jag trodde till exempel länge att Dada och Anuk var samma person. Jag tog mig fram till 150 sidor av de 550, då började en del antydningar att dyka upp i boken om att den unge pojken och hans kompis mamma "Anouk" kanske inte haft en riktigt oskyldig relation. Ingen feel-good heller med andra ord. Jag hastar vidare till trevligare läsning.
2009-12-06
Betyg
Den är svår att hänga med om man inte har läst mycket. Hon skriver bra men den är rörig
Betyg
Jag kände aldrig att boken var tråkig, jag kände med Charles hela boken igenom - kanske också kan ha att göra med att jag läst arkitekturhistoria och förstår många av de termer och tankar som han svänger sig med. Jag känner hans tomhet och när han sedan börjar inse att det finns glädje så lever jag med honom. Men framförallt så fick denna bok mig att längta efter landet och ett eget gammalt hus att rusta upp och greja vid. Nu kanske inte detta är en sådan stor sak egentligen, för jag ska bli bebyggelseantikvarie och ta hand om just det byggda kulturarvet - men det var just att jag verkligen verkligen ville till landet, att jag kände att det nog är meningen med livet för mig, som gjorde att jag tyckte mycket om denna. Tja, vi får se vad som händer...
Betyg
Vilken tur att jag hittat till Boktipset! För annars hade jag nog inte lyssnat klart på Anna Gavaldas senaste. (Nej, jag läste den alltså inte, utan lyssnade på Anders Ekbergs inläsning.) Tyckte nämligen att den var väldigt seg och svår att förstå sig på i början. Hängde inte med riktigt bland alla personer, och undrade hur jag skulle orka lyssna på 15 CD-skivor. Men då läste jag några recensioner från andra här som läst den. Och tyckt samma. Men också rekommenderade fortsatt läsning. Så då fortsatte jag och det är jag glad för nu. För vilken härlig bok det blev! Nu ska jag lyssna på den från början igen. Kommer nog inte att lyssna på hela igen, för det känns inte som jag vill eller behöver. Men första delen av den ska bli spännande att se hur jag upplever nu när jag ju redan från början känner personerna. Så mitt tips är: Läs den!! Och ge inte upp om den känns seg i början!
Betyg
Årets läsbesvikelse. Jag fullkomligt älskade Tillsammans är man mindre ensam, men detta fann jag vara en trög bok som inte engagerade alls. Hennes moderna språk som jag tidigare tyckt om blev bara knackligt och gjorde karaktärerna svåråtkomliga. Efter att ha tjuvkikat på kommentarerna här fann jag att det var fler en jag som tyckte början var trög och bestämde mig för att kämpa vidare. Det önskar jag att jag inte hade gjort... Även om sista två hundra sidorna är bättre än de första tre hundra så tycker jag i slutändan att det var slöseri med tid. Mitt tips är att hoppa över denna!
Betyg
Hennes sätt att lyfta fram människor, deras tankar känslor o utsatthet på ett vackert och lågmält sätt älskar jag. Tappade dock bort mig själv i mitten på boken, vet inte vad som hände.... för att återigen hitta rätt den sista delen som knöt ihop säcken men som också andas den härliga kärleken och längtan efter varandra. Var i Paris då jag läste slutet av boken, och det blev ett extra plus då jag kände igen flera platser namngivna i boken. Nu går jag vidare här hemma i lilla Paris...
Betyg
I normala fall brukar jag inte utsätta mig själv för hundra sidor av en bok som näst intill tråkar ut mig, men av tre skäl beslutade jag mig ändå för att fortsätta läsa, trots känslan av att gå vilse i en skog av, säkert smått littterärt konstnärliga, men i mina ögon ganska märkliga dialogsnickeri som författaren Anna Gavalda hänger sig åt i den här boken. Frvirringen lade sig i bokens andra del när persongalleriet äntligen började glesna och det hela blev också ganska spännande när fokus äntligen hamnade på Charlie och hans nya kärlek Kate. Om boken hade varit lika bra rakt igenom så hade jag gett den toppbetyg, men nu blev det tyvärr bara en trea.
Betyg
men ack så många ändå. Blev kvar på lantgården hennes och barnens "paradis" . Kate är otrolig och det är lätt att sympatisera med henne.
Avslutade boken i natt.
Men jag tyckte boken var lite trög, åtminstone halva, Anouk som gick som en röd tråd genom hela berättelsen blev för mycket för mig. Ändå är dethär ljuvlig sommarläsning . Rekomenderas åt alla som gillar beskrivningar på platser och personer som gör det möjligt att se dem genom att bara blunda. Lite osäker på femman men så tänker jag på de träffande dialogerna och beslutar att den håller.
Betyg
Vilken fin bok!
Jag ville läsa långsamt för att få den att räcka längre, men det var svårt!
Udda, ensamma (åtminstone i själen) personer som korsar varandras vägar... men ibland är det nästan språket som överträffar historierna.
Här kommer ett par utdrag, så förstår ni vilken njutning det är att läsa:
"Satte på musik, kavlade upp ärmarna, letade rätt på en ren kökshandduk och hackade sönder: vitlöken, schalottenlöken, sin svaget och sitt kringflackande. Ikväll ett andrum, han skulle lyssna på dem."
"De tittade på varandra. De log mot varandra. Charles, som var en riktig gentleman, försökte komma på en komplimang, en älskvärdhet, en liten harmlös fras som skulle göra alla de där små dukarna lättare att bära men det kom ingen. Det var att begära för mycket.
Hon tittade ner, snurrade på den ena efter den andra av alla sina ringar och frågade:
- Jaså, du är arkitekt?
Han rätade upp sig öppnade munnen skulle svara att... och fick sen ur sig:
- Berätta vad som hände."