"Lura mig!" är en seriebok om lögner och mytomani. Med en journalistisk utgångspunkt låter Simon Gärdenfors oss komma nära mytomaner han mött och han intervjuar bland annat sin barndomsvän, den rappande pizzabagaren och storskrävlaren Nasir Honestly. Tecknaren berättar på ett mycket underhållande sätt om forskningen på området och, med blossande kinder, om sina egna största lögner.
Arbetet med Lura mig! tog en oväntad vändning hösten 2003, när Simon gjorde den chockartade upptäckten att en av mytomanerna som skildras i boken, hans före detta granne "John", gripits av polisen som misstänkt för mordet på Anna Lindh. "John" blev riksbekant som "35-åringen"...
Visa mer
"Lura mig!" är en seriebok om lögner och mytomani. Med en journalistisk utgångspunkt låter Simon Gärdenfors oss komma nära mytomaner han mött och han intervjuar bland annat sin barndomsvän, den rappande pizzabagaren och storskrävlaren Nasir Honestly. Tecknaren berättar på ett mycket underhållande sätt om forskningen på området och, med blossande kinder, om sina egna största lögner.
Arbetet med Lura mig! tog en oväntad vändning hösten 2003, när Simon gjorde den chockartade upptäckten att en av mytomanerna som skildras i boken, hans före detta granne "John", gripits av polisen som misstänkt för mordet på Anna Lindh. "John" blev riksbekant som "35-åringen" och Simon drogs in i mediestormen.
I "Lura mig!" får vi läsa om hur historien han redan tecknat ner plötsligt tog fart igen, med medverkan i TV, mängder av tidningsintervjuer och sedan 35-åringen friats från misstankarna Simons oro över "Johns" reaktion, sitt växande förakt mot medierna och sina vänners anklagelser om att han profiterade på ett tragiskt dödsfall.
Journalistik i serieform är en relativt ny företeelse som snabbt vinner mark över hela världen. Lura mig! är den första svenska boken i genren, och Simon Gärdenfors är en roligare och mer personlig berättare än många av sina utländska kollegor.
Om hans förra bok "Turist":
"Underhållande och intelligent och det känns så intensivt här och nu att man nästan bränner sig."
LO-tidningen