2011 belönades Tomas Bannerhed med Augustpriset för romanen Korparna, som blivit nyaktuell med tanke på filmatiseringen av boken. I höst kommer Bannerheds första roman sedan Korparna, nämligen Lugnet. Vi på Saga har samsläpp med Weyler förlag i september. Lugnet är en roman om hämnd och begär, som utspelar sig i Stockholm på tröskeln till millenniet. Det är många läsare som ser fram emot detta efterlängtade boksläpp. Urban är en ung man som flyttar till Stockholm från glesbygden för att finna sig själv. Han drömmer om ett liv som författare eller filmare. Storstaden är dock annorlunda från hur han hade tänkt sig och han söker trygghet i ensamheten. En kärlekshistoria verkar först kunna bli hans räddning, men det dröjer inte länge innan han dras in i en spiral av avundsjuka, hat, begär och hämnd. En spiral som visar sig vara svår att komma ur. Tomas Bannerhed är en svensk författare. Han...
Visa mer
Recensioner
2020-03-02
Betyg 
Lugnet och stormen hos Bannerhed
Augustpristagaren Tomas Bannerheds andra roman är en ruggig studie av en manlig kuf med inverterat känsloliv. Man bävar för vad som väntar på nästa uppslag när sidan vändes.
Lugnet har tematiska kopplingar till Johan Klings spelfilm ”Darling” och romanen ”Människor helt utan betydelse”. Men här är svärtan desto djupare, med dess drag av dramatikern Magnus Dahlströms sylvassa mörker.
Jag blir illa berörd, stundtals rörd, över enstöringen Urban fixerad vid könsorgan och mensblod och fågeläggs systematik. En både motbjudande och beklagansvärd karaktär.
Han är sviken och avvisad av sin flickvän Karin och misslyckas med att hitta en ny kärlekspartner i doktoranden Sonja, som han spanar på i Kungliga Bibliotekets forskarsal. Bakom ett sårbart yttre förvandlas han till stalker, en Peeping Tom utrustad med kikare och kamera. Han bär ett explosivt våld inom sig. Frågan är om det ska implodera i ett självskadebeteende eller drabba personer i hans närhet?
Den ensamme pojken på landet i Bannerheds prisbelönade debut ”Korparna” fann tröst i sitt nördiga fågelintresse. Hans vuxna och urbaniserade alter ego Urban hanterar sin sakkunskap i ornitologi genom att olagligt samla in fågelägg. Moderns förtvivlade lockrop i de obesvarade breven från mentalsjukhuset Lugnet samspelar med skränen från de bevingade varelser Urban snuvar på en avkomma genom att plundra deras bon på ägg.
Thomas Bannerhed korsklipper skickligt mellan breven från mamman, Urbans regelbundna besök hos en terapeut och hans självupptagna kontrollbehov som tar sig allt mer maniska uttryck. För att inte säga perversa.
Som författare har Bannerhed en unik förmåga att gestalta en resa in i ensamhetens sjukdom. Sorg, skuld och rädsla marinerade i ett ökat intag av psykofarmaka skapar ett psykologiskt porträtt av en mycket udda själ som ändå speglar människans vilsenhet i tillvaron.
2018-11-06
Betyg 
En så otroligt drabbande bok som verkligen osar av ensamhet och förtvivlan. Riktigt obehaglig, men samtidigt helt fantastisk, läsning. Satt med tårar i ögonen och en klump i halsen mest hela tiden, särskilt under brevkapitlen. Verkligen ingen bok i mängden, kommer antagligen minnas den för evigt.
2018-10-07
Betyg
Drabbande, skrämmande, tragisk berättelse om ensamhet och kärlek. Stackars mamma, stackars son.
2018-09-25
Betyg
Så tacksam att Bannerhed speglar min första halva av livet i Korparna och nu Lugnet. Mycket välskriven och perfekt inläst av Reine Brynolfsson, som också hade huvudroll i den förnämliga och självständiga filmatiseringen av Korparna. Lugnet skildrar trovärdigt och insiktsfullt hur skammen, närhetsskräcken och ensamheten kan bli helt förödande, utan att intellektuell förmåga och psykologisk kunskap förmår rubba förloppet.
Betyg
Vilken läsupplevelse. Bannerheds roman tar tag i mig med stor kraft. Den tränger sig på och den får mig att känna hur svårt det kan vara med ensamhet. Och inuti ensamheten den isolering som kan uppstå. Trots bokens tunga och svåra teman läser jag den nästan uppehåll, ibland får den mig nästan att sluta andas. I Bannerheds Korparna var naturen hela tiden närvarande. Också i den här romanen är det så. Men även här väver Bannerhed in frågor som vi läsare måste ta ställning till. Vad är rätt, vad är fel?
Det här är en roman som påverkade mig mycket. Efter läsningen kände jag mig helt utpumpad.
