The author of PS, I Love You chronicles the ups and downs in the romantic relationship between Rosie and Alex, best friends since childhood whose feelings gradually evolve into something more, but separation, an unexpected pregnancy, dashed dreams, and other romances turn their lives upside down. Reprint.
Visa mer
Recensioner
2017-09-14
Betyg 
Jag tycker i stort sett alltid om Aherns böcker och även denna var fin. Den var dock inte riktigt lika betagande som övriga jag läst. Kanske för att den påminde så mycket om En dag fast med en något mer lättsam touch. I slutet kan jag inte låta bli att känna mig lite less på "slöseriet" (och då menar jag inte vänskapen utan av hur livet kunnat bli så mycket mycket mer om någon varit lite mer modig).
2015-09-21
Betyg 
Det här var en märklig upplevelse. Jag läste boken för att jag hade sett och uppskattat filmen - men det är ju inte samma historia! Mycket är nästan samma, men fel person gör fel sak eller så händer saker vid en annan tidpunkt. Jag läste allt på en dag, men jag vill inte påstå att jag tyckte att det var särskilt bra. Stilen och språket var rätt torftigt, nästan dåligt, men det kanske var meningen i och med att allt var brev. Tråkigt hursomhelst. Jag tror att anledningen till att jag ändå uppskattade läsningen var att jag kunde jämföra allt med filmen. Och förundras. Kommer nog inte läsa något mer av författaren ifråga.
2014-03-22
Betyg
Jättemysig...att det ska vara så svårt att erkänna kärleken. Läser deras mail och brev, blir både road, arg och gråtfärdig. Ska de då aldrig få varandra. Nära en 5:a från mig.
2014-03-04
Betyg
En av de bästa böcker jag har läst. Det är väl lite av en så kallad 'feel-good-roman. Jag gillar upplägget Ahern har gjort, dvs att man får läsa karaktärernas mail och brev till varann istället för att följa en vanlig dialog som i de flesta andra böcker.
2012-03-30
Betyg
Rosie och Alex har alltid varit bästa vänner. De har minnen tillsammans från hela deras liv; från busiga barndomen till tuffa tonåren. Men när Alex fyller 18 år flyttar han och hans familj till USA, bort från Irland, bort från Rosie. Båda två är jätteledsna över det, men de lovar att hålla kontakten genom brev, mail och telefonsamtal. Det gör de också och efter när det har gått ett år ska Rosie gå på sin studentbal och Alex har lovat att komma och vara hennes dejt, men han kommer inte. Det är då som allt förändras och ingenting blir sig likt igen.
Trots att åren går och de båda blir äldre och deras liv ser helt olika ut, lyckas de hålla kontakten. Men det uppstår fler och fler missförstånd, de bråkar allt oftare och ingen av de är helt lyckliga egentligen. I båda deras undermedvetna finns tankar om hur det skulle ha varit om Alex hade hunnit med planet och kommit på balen, hade det varit de två då..?
Hela den här boken är skriven i brev, mejl och samtal mellan Rosie, Alex och deras familjer och vänner. I början var det lite jobbigt, men sedan vande man sig och boken flöt på och man läste, läste, läste. Boken känns ganska vardaglig, men ändå annorlunda på något sätt. Den är rolig, lätt och överraskande (förutom en sak i slutet som känns ganska förutsägbar). Det är en bok som man njuter av hela tiden och som jag rekommenderar till alla som vill ha en underbart mysig bok att läsa! :D
2011-02-14
Betyg 
Helt underbar, jag älskar den... En bok som får mig att ömsom skratta ömsom gråta och att ömsom ta mig för hjärtat och säga : Naaww
En femma helt klart!
2010-07-14
Betyg
Precis lika bra som hennes Ps. Jag älskar dig. En mycket lättläst bok som jag slukade på några dagar. Chick-litt när det är som bäst.
2009-12-08
Betyg
Helmysig bok som är skriven i brevform, lite ovant i början men man kommer snabbt in i boken som visar sig ha en riktigt bra och fin handling, rekommenderas!
2009-10-20
Betyg
Mysig och härlig berättelse i brevform, som kan bli något ytligt ibland eftersom det inte är lika ingående i personligheterna i boken.
2009-06-14
Betyg
Över att man kan gå där sida vid sida och tänka om eller ja kanske eller nej inte... och så blir det ingenting med någonting, såååå frustrerande... men så är det ju kanske till viss del i livet, vi får våra chanser, men ser vi dem, tar vi dem, och när vet man att man ska ta för sig, och när ska man backa undan... men vackert är det med kärlek, när man väl har den...
