Länge leve fantasin

Eng, Maria

| 2018

Flag from sv

5


Sara och Hilma är systrar och lever i en  helt vanlig ovanlig familj. En dag blir Hilma sjuk och kan inte bli frisk igen. En dag finns inte Hilma mer. Känslor, döden och  fantasins kraft det är vad den här  sagan kommer handla om.

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Betyg

Detta är en vacker bok enligt min mening! Lisen, 6 år tyckte också väldigt mycket om den. Hon gillade framförallt att systern kom tillbaka, även om det var i form av en trollslända. Jag var lite orolig först över hur hon skulle reagera på att syatern dog, men när vi hade läst ut boken pratade vi om döden och för att det inte skulle vara något skrämmande byggde jag på det som boken sa, att man kan bli vad man vill för man vet inte vad som händer. Vi hamnade på alla möjliga saker man kunde bli då, helt utan någon som helst sorg eller ångest kring döden. Gillar också att man får följa den efterlevande systern i hennes sorg och vad hon använder för verktyg för att hantera en vardag utan sin syster. Jag tycker att detta är en fin och viktig bok om hur det kan vara som liten att mista en person man älskar och bryr sig om.

Betyg

Vacker och gripande och helt fantastisk!

Betyg

I boken möter vi Sara vars syster Hilma är döende i cancer.
Vi får följa vardagskampen och systrarnas kärleksfulla relation genom Saras ögon. Det är verkligen rollen som syster som är i fokus i boken.
I boken introduceras vi till Hilmas dödsångest att hon ej vill dö, då pappan i ett tröstande samtal beskriver att i fantasin får man välja vad man vill bli efter man dött. Hilma väljer att hon ska bli en trollslända. Otroligt fint hur detta skildras och hur författaren spinner vidare på detta efter Hilmas död då Sara istället tar detta vidare som en del i hennes bearbetning och sorgeprocess.
Även genom ett supersnöre introduceras läsaren till ytterligare en strategi/ett verktyg för att hantera situationen och som även kan fungera som tröst för ett syskon längre fram. Fint att se hur författaren ger konkreta exempel på att göra sorg lättare för ett litet barn. Med hjälp av fantasi. Länge leve fantasin som titeln säger!
Jag reagerade på när jag läste boken första gången för I och A, då började de direkt avdramatiserat diskutera med varandra vilket djur dom skulle bli när dom dör. Nu går ej vår familj genom något liknande och det är alltså inte så laddat som när det är faktiska vardagen. Men det jag reagerade på var hur bokens form verkligen fungerade för att nå barn, för att starta samtal med barn. De hakar på direkt och började diskutera ofattbart svåra ämnen med varandra. Vilket boken gör väldigt bra - behandlar ett fruktansvärt ämne på ett fint sätt för barnen. Med fantasi!
Boken avslutas också med ett uppslag med två konkreta sidor som gör det lättare att diskutera sorg, känslor, arga tårar, ledsna tårar osv.
Boken känns som ett måste för alla familjer som går igenom något så fruktansvärt som ett barn som dör. Då känns boken väldigt viktigt för att ett yngre syskon inte ska glömmas bort heller. Fint!
Först var jag osäker på vilket betyg boken förtjänade. Men sen kom maken ut från att ta läst för barnen och var så berörd att han börjat gråta. När han började tala om boken blev han tårögd på nytt.
Han tyckte att boken skildrade systrarnas relation helt fantastiskt. Att kärleken verkligen lös igenom och att författaren fångat smådetaljer som att systern lämnade ett gosedjur på sin säng de nätter hon sov över på sjukhuset.
Så efter att gemensamt diskuterat boken ytterligare en stund kom vi fram till att 5 av 5 ⭐️ är enda aktuella betyget. Så fin!

Betyg

Idag läste jag ”Länge leve fantasin” för mina barn som är 5 och 9 år. Hett tips när man ska läsa en sorglig bok högt: läs den själv först. Min röst sprack på typ första sidan och tårarna rann ”Mamma du är ju blöt i ansiktet”. Det blir lätt så när jag läser en bok om barn som dör. En himla fin bok om systrarna Sara och Hilma. Om Hilma som blir sjuk och en dag inte finns och Sara som är kvar. Klok, tröstande och hoppfull! En bok som jag tänker kan ge tröst och igenkänning för alla familjer där ett syskon ska dö eller har dött. Mina barn tycker boken var sorglig men bra. Sen skrattade de lite nervöst åt att deras mamma grät. Men andras sorg väcker ju ledsenhet i en och så skräcken att själv förlora ett barn. Boken är skriven till en tjej som blev kvar när syskonet dog. Det bästa är att ingen vet vad som händer när vi dör så vi kan bestämma det helt själva i fantasin!
Författare Maria Eng
Illustratör Emanuel Claesson
Idus förlag