Ljusklotets mysterium

Söderlund, Tobias

| 2020

Flag from sv

12


Ett mystiskt ljusklot, en hemsökt herrgård och ett väsen som lurar i skogen ... Vanessa är alldeles pirrig inför nyårsresan till Gotland. Tillsammans med Martins familj ska hon och pappa bo på Katthamra gård, som sägs vara hemsökt. Dessutom ska pojkvännen Abbe följa med. Hon tar med sig kameran, den som kan filma spöken, trots varningarna hon fått. Kanske kan hon lyckas fånga ett spöke på film igen och bli Youtube-kändis på riktigt! Men resan blir läskig på ett helt annat sätt än väntat. Under en utflykt till Martebo dyker ett stort ljusklot upp från ingenstans. Och när det försvinner är en ur sällskapet borta. Ingen förstår någonting, men kameran har snappat upp något som alla andra missat ... Ljusklotets mysterium är den andra, fristående delen i serien Spökkameran.

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Betyg

Mer spänning, mer humor, mer känslor och ännu mer skräck. Snacka om uppföljare à la Star Wars Episode V. Ge oss slutet på trilogin nu!

Betyg

Wow! En uppföljare som verkligen håller måttet. Älskar att man får fördjupa sig i relationerna med karaktärerna, samtidigt som det fortfarande är kalla kårar längs ryggraden. Känns i tiden, smart och perfekt för åldersgruppen (även om, precis som med första boken vuxna också kan skrämmas av detta). Det ryktas om en tredje bok i denna senare i år. Höstens stora boksläpp?

Betyg

Riktigt bra!

Betyg


Jag har precis läst ut Ljusklotets mysterium, del 2 i serien om Spökkameran, skriven av Tobias Söderlund. En riktigt spännande, läskig och välskriven bok. Än en gång, ska tilläggas. Jag älskade första boken, och älskar denna lika mycket. Jag är förvisso inte särskilt lättskrämd, men älskar hur Tobias bygger upp spänningen och använder sig av mysigt otäcka och läskiga element perfekta för nio till tolvåringar (samt vuxna som inte är lika luttrade som jag). Och handlingen då? Jag vill ju inte avslöja för mycket, men Vanessa har åkt till Gotland för att fira nyår tillsammans med Abbe, sin pappa och Martins familj. Hon har givetvis med sig sin kamera, för stället de ska bo på sägs vara hemsökt. Men så kommer ett stort ljusklot och ställer till det, minst sagt ... Egentligen vill jag bara säga: Läs boken! Den är svinbra!

Betyg

Det är smart av Tobias Söderlund att låta boken börja med en skildring av Vanessas Q&A på sin vlog, för det blir en smidig återblick till förra boken som känns helt naturlig. Det gör också att berättelsen från start känns som att den är på riktigt.

Den känslan bevaras genom boken. Marteboljuset, som bokens handling kretsar kring, är ett känt mysterium. Att mysteriet finns på riktigt bidrar till ett rysligt sug i maggropen när man läser. Jag tycker också Tobias Söderlund lyckats få till en trovärdig tolkning av det. För övrigt så älskar jag att han låter berättelsen få vara riktigt läskig, på tal om rysningar.

Författaren har också hittat rätt i dialogerna och skildringen av barnen. De skulle kunna vara plockade ur någon av de klasser jag haft. Det bidrar också till den där ”på riktigt”-känslan, som barn i slukaråldern älskar.

Det är underbart att kunna sätta En sådan här spännande och läskig berättelse med lite kärlekspirr i händerna på barn i 9-12 års åldern.

Betyg

Signe, 9, hälsar: "Jag älskar den här boken. Hoppas han skriver tio i den här serien. För läskig? Nej, bara ibland”.

Betyg

Både jag och dottern älskade första boken om Spökkameran och uppföljaren gjorde oss inte besvikna!!! Den här gången handlar det om Marteboljuset och ett försvunnet barn (min egen värsta mardröm) och det blir många gånger minst lika läskigt som i Prästgårdens Hemlighet, men ofta på helt andra sätt. Relationerna i boken är så trovärdiga och pricksäkra. Vänskap, kärlek, svartsjuka och pinsamma föräldrar vävs ihop bra med spökmysteriet som måste lösas. Det enda som är dåligt är att vi måste vänta ett tag på nästa bok nu...

Betyg


Vanessa har valt att behålla sin spökkamera trots att hon fått flera meddelanden av någon som säger sig vara kamerans tidigare ägare. Denne någon insisterar på att hon bör göra sig av med kameran fortast möjligt. Nu är Vanessa på väg till Gotland med sin pappa och sin pojkvän Abbe. Kompisen Martin och hans familj ska också med. De ska bo i ett hus som, enligt information, är hemsökt. Tänk om hon kan filma ännu ett spöke. Tanken på att träffa på fler spöken gör henne pirrig. Hon skulle nog inte känt på samma sätt om hon vetat vad som kommer att hända på ön. Det blir en nyårsresa hon sent ska glömma.
Boken inleds med att Vanessa svarar följare på lite frågor kring det som hände på höstlovet. En riktigt skicklig inledning som gör att läsaren påminns om den tidigare boken. Har man av någon anledning inte läst första delen så får man alltså en kort sammanfattning som, som sagt, snyggt vävts in i historien.
I första boken skrämdes jag mest av att Vanessa inte ens var trygg i sitt eget hem med sin pappa. Här skräms jag av försvinnandet (jag vill inte spoila vems), att gå vilse i skogen och trånga utrymmen.
Tobias Söderlund har en förmåga att beskriva spöken så att man verkligen kan se dem framför sig. Ångesten när Vanessa är vilse beskrivs så trovärdigt att jag får hjärtklappning. Och som sagt, skräcken i försvinnandet, ger mig kalla kårar och klaustrofobin slår till rejält vid ett tillfälle. Författaren fångar även ungdomarnas språk på ett trovärdigt sätt.
Jag gillar verkligen när nutid och dåtid vävs ihop och det får vi ta del av här. Jag gillar hur sägner vävs in i handlingen.
Jag tycker mycket om att vi även får lite pinsamma föräldrar, svartsjuka och pirrig förälskelse samt problematik kring vänskap. Det är inte bara en spökhistoria det här och det gör att boken nog kan passa en ännu bredare grupp.
Jag skrev igår om hur lugn och rogivande skogen är. Jag tar tillbaka allt och vill absolut inte till den gotländska skogen.
Kortfattat: alltså wow! När kommer nästa bok?

Betyg

Gustav 9 år:
Tobias Söderlund skriver väldigt bra. Det känns som att man är i boken när man läser. Boken är spännande och lite läskig. Jag tycker att hans första bok Prästgårdens hemlighet var läskigare. Kanske var det för att jag inte visste hur hans böcker var då.
Vanessa ska åka till Gotland med Abbe och Martin. Stället de bor på ska vara hemsökt. Vanessa har med sig sin kamera som kan filma spöken. Vanessa vill bli Youtube-kändis. De möter ett ljusklot och det sägs att det finns på Gotland. Ljusklotet är ganska starkt och när det försvinner så är någon ur gruppen borta. Det är lite läskigt. Man vet inte om personen kommer komma tillbaka.

Boken handlar också om kärlek. Att pussas och inte veta om en person tycker om en tillbaka. Det tycker jag verkar jobbigt.
Tobias, kan du göra det ännu läskigare nästa gång!!!

Philip 7 år:
Jag tycker boken var läskig. Tänk om det händer på riktigt att ett starkt ljus kommer och tar mig eller någon annan. Vet inte om jag vill åka till Gotland. Det verkar läskigt där. Jag tyckte mer om att läsa boken när det var ljust ute än innan man ska sova. Gör inte det för då blir det jätteläskigt.

AC (mamma):
Ljusklotets mysterium är en välskriven bok och precis som Gustav säger är det lätt att se miljöerna och karaktärerna framför sig. Jag tror att Tobias böcker skulle göra sig bra som film eller tv-serie.
Det Tobias också är duktig på är att fånga upp barns tankar och vad som är viktigt i deras vardag. Personligen gillar jag att det också vävs in lite kärlek och ovissheten kring kärleken som man kunde känna i den åldern. Man var så mån om att inte göra saker fel. Det får inte bli pinsamt. Dock vet jag inte om Gustav tyckte kärleksmeningarna eller själva läskigheterna var jobbigast. Han blir ibland generad när vi läser om kärlek.

Boken är spännande, läskig och lättläst så det är lätt att bara läsa på. Gustav gick och tjuvläste när vi läst klart tillsammans och helt plötsligt hade han läst ut den. Philip och jag var då såklart tvungna att läsa ikapp. Gustav var en aning besviken på läskigheterna i boken. Han tyckte att Tobias kunde brett på lite mer. Dock längtar han nu till nästa bok och har gett denna full pott så förväntningarna kommer nog inte gå ner inför nästa bok. Philip tyckte den var ganska mycket läskig som han uttryckte det och ville absolut inte läsa innan sovning. Boken får full pott även av mig. Roligt att kunna läsa lite skräck med barnen men det är även en bok man själv som vuxen kan njuta av att läsa.