
Vi befinner oss i en by långt norrut i Europa. En förfärlig farsot har dragit fram och lämnat bara nio av byns sextio invånare i livet. Åkrarna ligger i träda och vägarna växer ihop. Men också människornas rättskänsla och moraluppfattning har grott igen. En dag kommer en främling till byn. Hans uppdrag är att fastställa om invånarna besitter någon förmåga att bidra till rikets skatteinkomster. Också han drabbas av den allmänna rättslösheten. När bysnickaren Köniks hustru lockar honom med sin skönhet faller han för frestelsen. Men snickaren har också en gris och medan kärleksstunden varar rymmer den och begår ett förfärligt illdåd. Rättvisan måste ha sin gång men innan rättegången mot grisen hunnit äga rum kommer ytterligare en främling, också han med ett uppdrag.
Visa mer
Recensioner
Betyg
Språket är som det jag tidigare läst av Lindgren underbart. Det är dialektaliskt och rent i en utmärkt enkelhet. Jag lämnas med mycket att fundera över efter att ha lagt ifrån mig boken. Varför handlar karaktärerna som de gör och finns det en allegorisk koppling till det som sägs och sker i boken? Jag slår mig genast ner och finner att det finns förvånansvärt lite skrivet om boken på internet. Avhandlingar om Lindgrens författarskap finns det också förvånande få om. De västerbottenförfattare födda på den första hälften av 1900-talet som jag tidigare läst har haft religiösa uppfostringar i bagaget som lämnat spår i berättelser, något som jag anar även hos Lindgren. Detta om saker och tings ordning är också ett ämne jag stött på hos bland annat P.O. Enquist. På något sätt söker sig Ljuset ner till hur människan i grund och botten fungerar och är funtad, och det är nog också där som en diskussion borde kunna föras. Jag tror att denna bok skulle fungera utmärkt som underlag för en bokcirkel eller djupare studier, främst för att den var lysande, men också för att den lämnar många trevliga frågetecken efter sig.