
Recensioner
Betyg
Språket är som det jag tidigare läst av Lindgren underbart. Det är dialektaliskt och rent i en utmärkt enkelhet. Jag lämnas med mycket att fundera över efter att ha lagt ifrån mig boken. Varför handlar karaktärerna som de gör och finns det en allegorisk koppling till det som sägs och sker i boken? Jag slår mig genast ner och finner att det finns förvånansvärt lite skrivet om boken på internet. Avhandlingar om Lindgrens författarskap finns det också förvånande få om. De västerbottenförfattare födda på den första hälften av 1900-talet som jag tidigare läst har haft religiösa uppfostringar i bagaget som lämnat spår i berättelser, något som jag anar även hos Lindgren. Detta om saker och tings ordning är också ett ämne jag stött på hos bland annat P.O. Enquist. På något sätt söker sig Ljuset ner till hur människan i grund och botten fungerar och är funtad, och det är nog också där som en diskussion borde kunna föras. Jag tror att denna bok skulle fungera utmärkt som underlag för en bokcirkel eller djupare studier, främst för att den var lysande, men också för att den lämnar många trevliga frågetecken efter sig.