Den 23 november 1910 halshöggs före detta kyparen Johan Alfred Andersson Ander på Långholmen i Stockholm. Det kom att bli den sista avrättningen i Sverige. Ander dömdes för ett brutalt rånmord på en kassörska på ett växelkontor, men erkände aldrig brottet. Hans baneman blev skarprättaren Anders Gustaf Dalman, som också hade varit Yngsjömörderskans bödel.
Joakim Forsberg inleder sin berättelse som en kriminalhistoria med åklagarens redovisning av brottsutredningen. Anders irrationella beteende efter mordet gör den spännande och förbryllande; den blir också en målande skildring av 1910-talets Stockholm, av dess gator, hotell, krogar och kaféer.
Därefter ger författaren ordet åt de båda männen. Anders frätande utgjutelser växer till en våldsam protest mot det rationella samhällets hyckleri, fylld av förnekelse och förakt men med ett språk som i sig är en rasande kraft, medan Dalmans känslofulla...
Visa mer
Den 23 november 1910 halshöggs före detta kyparen Johan Alfred Andersson Ander på Långholmen i Stockholm. Det kom att bli den sista avrättningen i Sverige. Ander dömdes för ett brutalt rånmord på en kassörska på ett växelkontor, men erkände aldrig brottet. Hans baneman blev skarprättaren Anders Gustaf Dalman, som också hade varit Yngsjömörderskans bödel.
Joakim Forsberg inleder sin berättelse som en kriminalhistoria med åklagarens redovisning av brottsutredningen. Anders irrationella beteende efter mordet gör den spännande och förbryllande; den blir också en målande skildring av 1910-talets Stockholm, av dess gator, hotell, krogar och kaféer.
Därefter ger författaren ordet åt de båda männen. Anders frätande utgjutelser växer till en våldsam protest mot det rationella samhällets hyckleri, fylld av förnekelse och förakt men med ett språk som i sig är en rasande kraft, medan Dalmans känslofulla försvar för sin otacksamma uppgift långsamt perforeras av tvivel. Deras vittnesbörd om brott och straff skickar sina obekväma frågor rakt in i vår egen tid.
Joakim Forsberg, född 1969, har givit ut två romaner och en novellsamling och är också en uppmärksammad dramatiker.
"Det är som framgår inte några små frågor som Forsberg tar sig an: med sin nya roman skriver han snarast in sig i en existentiellt orienterad litteraturtradition - och han gör det med bravur. Ty inte bara lyckas Forsberg knyta an till flera i nutiden högst angelägna frågor - om skuld och straff, om straffets funktion, om relationen mellan sinnessjukdom och brott, om medieskapade folkopinioner, om romantisering av brottslingar etcetera. Han lyckas dessutom levandegöra det förflutna."
SvD