
Lisa och Lilly smiter hemifrån och möts första gången en varm sommarkväll på en hemlig dans vid Årstaviken. Drygt ett år senare, i september 1911, hittas deras sammanbundna kroppar i Hammarby sjö. Mot en fond av den dynamiska tiden kring förra sekelskiftet, i ett Stockholm som då mer än något annat var kvinnornas, ungdomarnas och arbetarnas stad, följer vi Lisa och Lilly under deras omtumlande sista år i livet.I denna kärleksroman, baserad på verkliga personer och omfattande research, ger Mian Lodalen upprättelse åt de två unga arbetarkvinnornas magnetiska och förbjudna förälskelse.
Visa mer
Recensioner
2022-01-14
Betyg
Tyckte den här boken var väldigt gripande att läsa. Drogs mellan att boken var sorglig till rolig.
Fin samtidigt som det är en sorglig skildring av hur det var att leva som människa med homosexuell läggning i en tid då det gick emot samhällets ideal och alla regler.
Motståndet homosexuella mötes av i början av 1910-talet från alla håll i samhälle - både okända och från familjen.
Betyg
Lisa och Lilly är en fantastisk bok! Det är en fin och vacker kärlekshistoria om en djup kärlek mellan två 16-åriga flickor. Kärlek som just då, 1911 var förbjuden och straffbar.
Mian Lodalen skildrar en väldigt vacker och djup kärlek. Samtidigt är det här en väldigt sorglig berättelse om att inte få vara den man vill vara. I Sverige var det fram till 1944 kriminellt att vara homosexuell vilket gjorde Lisa och Lillys vackra kärlek omöjlig.
Trots att man redan från början vet att det kommer sluta illa för det unga kärleksparet så hoppas jag ändå att de ska få varandra, att de ska få leva lyckliga.
Jag hade svårt att släppa boken när jag väl började läsa. Mian skriver så gestaltande, att det känns som om man är där i handlingen. ”Lisa och Lilly” är en läsupplevelse som jag kommer minnas länge.
Betyg
Förbjuden kärlek med tragiskt slut
Första delen i feministen Mian Lodalens planerade trilogi om bortglömda kvinnoöden är en grymt sorglig skildring av två tonårsflickors förbjudna kärlek för hundra år sedan.
Lisa och Lilly var två lesbiska arbetarklassjäntor förlorade i sina känslor för varandra mot bakgrund av samtidens förtryckande attityd och diskriminerande lagstiftning. De var inte äldre än sexton år när de 1911 gick i döden tillsammans, förtvivlade och övergivna av sina familjer.
Mian Lodalen sätter in flickornas öde i den ekonomiska och rättsliga och religiösa kontext som rådde i Sverige före den allmänna rösträtten och arbetarrörelsens gryende politiska inflytande. Rent konkret låter hon dem lyssna till ett föredrag som ungsocialisten Hinke Bergegren höll om preventivmedel och utomäktenskaplig kärlek.
Boken är fylld av tidstypiska referenser från Stockholm och Södermalm vid förra sekelskiftet. Hästdroskor, springsjasar och skramlande spårvagnar levandegör gatulivet liksom arbetarkvinnors bankande rörelser vid Årstavikens tvättbryggor.
är en tid när kvinnor som vistas ute ensamma efter mörkrets inbrott betraktas som lovligt byte av berusat manfolk. Kvinnan är reducerad till maka och mor eller piga. Det sociala oket tynger deras axlar hårdare än männens.
Lodalen berättar enkelt och tydligt, närmast journalistiskt. Lillys och Lisas kärlek gestaltas intensivt, ömsint, svartsjukt och i all dess komplexitet. Ungdomarnas oförmåga att ta det lite försiktigt, att skydda sig själva mot den oförstående omgivningen, leder med en thrillers spänning mot undergången.
Som läsare vill jag under stigande bävan ge dem kloka råd. Varna dem för vad som väntar om de inte hanterar sin situation med större omsorg. Men kanske orkade de unga kvinnorna inte fortsätta sitt smygande med kärleken, inte sjunka djupare och djupare i avvärjande lögner. Samhället drev dem till självmord.
Betyg
Fin och hemsk sann historia, men tyvärr väldigt banalt skriven. Vill man vara snäll kan man hävda att orsaken är att romanen är ur en sextonårings perspektiv. Samtidigt kommer man aldrig Lisa på djupet, vilket är tråkigt och gör att romanens upplösning inte är så sorglig som den borde varit, helt ärligt. Mycket lösa trådar och lite för hastiga förlopp ibland. Och Lillys ”onda syster” behöver man läsa mellan raderna kring, eftersom det aldrig klargörs. Men roligt är att romanen känns tidsenlig och modern samtidigt!
Betyg
Det är Lisa som är huvudperson i den här Stockholmsromanen som utspelar sig åren 1910 och 11. Kärlekshistorien engagerade inte mig. Det rörde sig väl mer om tonårsförälskelse och besatthet. Våra huvudpersoner hör till Södermalms arbetarklass och någon fri tid har de inte. Kan gissa att kärlekshistorien fått ett annat förlopp i en borgarklass med mer rörelsefrihet. Det är skildringen av dåtidens Södermalm som gör romanen läsvärd och ger tydliga vibbar av Anders Fogelström. Så fick jag också lära mig att nuvarande Medborgarplatsen en gång hette Södra Bantorget.