Han tänker att minnestalet han höll till Modern i Församlingsgården nog borde revideras. Vid flodens strand står en flock av döende vänner, de vädjar att han ska förklara hur allt hänger ihop, till exempel detta med kärleken. Och kvinnan i Larssonsgården. Hon på det kvistfria furugolvet. Ska han skriva sanningen? Faderns notesblock med de utrivna sidorna, de som bränts och var borta. Och som plötsligt dyker upp efter alla år. Öppnar sig nu historiens spricka? Är det verkligen detta som ska infogas i minnestalet? Och bli den kärleksroman han aldrig trott sig kunna skriva? PO Enquists nya roman som på flera sätt kan sägas ta vid där memoarromanen Ett annat liv slutade. Det handlar om Modern och Fadern, om bokahopen och om det går att slutligen lägga samman det som verkligen betydde något. Fram träder en kärleksskildring som tar sin början i ett möte mellan den unge 15-åringen och en äldre...
Visa mer
Recensioner
2020-08-20
Betyg 
Enquists språk är så annorlunda och det är en njutning att läsa. Kärleksromanen känns äkta och är vackert skriven. Han kan kännas lite rörig ibland precis som han själv beskriver det i boken men visst är det bra.
2014-08-18
Betyg 
En vacker berättelse emellanåt brutalt ärlig. Avslutningen är värd fler än 5 stjärnor.
2014-07-22
Betyg 
jag har läst flera av Per Enquists romaner, vilka jag har tyckt om. Jag har även läst hans mer biografiska bok, vilken jag hade svårt för. Denna bok ligger någonstans emellan och jag klarar inte av att läsa denna sortens texter nu. Så därför har jag lagt ner den, får se om jag någon gång tar upp den.
2014-02-04
Betyg 
jag vet inte vad jag tycker om den här boken. någon ljusglimt kommer när han beskriver hur han som 15-åring blev förförd av kvinnan i granngården. han beskriver det som ett före och ett efter frälsningen.
2013-09-21
Betyg
I nio relativt korta kapitel, som alla kallas "Liknelsen om ..." och sen med ett angivande av ett tema för kapitlet (T.ex. "Liknelsen om Jesu andra återkomst") kan vi läsa om olika teman för Engquists livsbrottning. Mycket av detta är känt sedan tidigare böcker av honom, inte minst hans memoar "Ett annat liv". Men "Liknelseboken" är en roman och Enquist använder sig då av romanens frihet och språk (det är boken igen fantrastiskt!) och har väl antagligen inte känt sig lika bunden av de sanningsanspråk som vi som läsare och författaren ställer på en memoar. Inom ramen för sina liknelser ger oss Enquist då sin skönlitterära beskrivning av sitt liv och levande. Vad som är "sant" och "osant" har underordnad betydelse. Vi läser en gammal mans sammanfattning av sådant han vill delge oss och som han tycker är viktigt för honom själv. Och kanske för oss. Boken blir på så sätt både djupt personlig och - men det får inte avskräcka den läsare som ännu inte läst den - inte helt lättläst.
2013-08-07
Betyg
Intressant bok med tuggmotstånd. Det är Enquists klara vackra språk som gör den oavlåtligt fascinerande även om det inte alltid är lätt att begripa vad han menar.
2013-03-29
Betyg
Min favoritförfattare - en lysande och samtidigt förvirrande bok. Kräver omläsning.
