Recensioner
2017-10-24
Betyg 
Intressant läsning. Fascinerande att man kan överleva allt Keith har gjort och det liv han levt...Kul att höra de sanna historierna bakom olika rykten och att få bakgrunden till olika låtar. Jag som inte var med då det begav sig (Har dock växt upp med Stones då min pappa alltid gillat dem) läser och häpnar över att de där riktigt BRA låtarna ju faktiskt skrevs i BÖRJAN! De är så odödliga och så grymt bra än idag så man glömmer lätt bort att många har över 40 år på nacken! Tjock bok med liten text men ändå ganska lättläst måste jag säga.
2016-02-21
Betyg
Boken är skriven i relativt mycket 'talspråk', dvs man känner att KR sitter & berättar om sitt liv, kanske lite för mycket för min smak. Boken är givetvis bra läsning för alla som är intresserade av rockmusik då det är en ikon inom genren vi talar om här. Läsvärd!
2013-07-12
Betyg 
Som de flesta andra rockbiografier; platt språk men intressant historia.
2012-08-24
Betyg
Läste boken tidigare i våras, och hade stor behållning av den.
Han väjde inte för något, utan var verkligen, som jag uppfattar det, rakt på sak hela tiden.
Kändes som att man följde med på en resa i tiden, vilket jag gillade
2011-09-12
Betyg
Trots att jag inte kan komma på någonting som är lika patetiskt som Rolling Stones de senaste trettio åren drogs jag ändå in i den här biografin. Av barn och fyllon får man höra sanningen sägs det. Här förstärks många myter ? kapitlen om vansinnesutflykterna till Marocko och Franska Rivieran hör till det bäst återgivna. Andra myter avlivas(tack och lov, får man väl säga). Självuppfattningen från Keith är väl en smula skev stundtals, men det säger ju också något om honom. Uppriktigheten och underhållningsvärdet i denna livhistoria gör att det sammantaget väger över till en svag fyra.
2011-02-14
Betyg 
Känns som man lyssnar på Keith Richads som pratar fram sitt livs historia. Någon rätlinjig berättelse är detta alls inte. Tycker formen passar bra för den här historien.
Litegrann får jag känslan av att detta är bara en hint av vad som kunde varit en riktigt skandalöst underhållande självbiografi. Kanske är det väl just det man förväntar sig av en självbiografi av The Human Riff, mannen, myten, legenden Keith Richads. Med all sannolikhet är det också därför man lägger in en riktigt drogdrypande historia direkt i början av boken, för att man inte ska tappa intresset när man sedan får läsa om Keith Richads uppväxt. Visst förekommer det drogeskapader, men jag gissar att man skulle kunnat fylla en hel bok lika omfattande som den här med enbart händelser från deras USA turne 1972. Dock håller han igen en aning där och jag tycker det bara stärker boken.
Tycker den bästa delen och mest underhållande delen behandlar tiden fram till mitten av 70-talet. Bilden man får av honom därefter blir lite förbittrad tycker jag. Även lite trött. Hoppar rentav en del på slutet. Tycker det är intressant att läsa om hans relation till övriga Stones. Den enda han riktigt respekterar av dem verkar vara Charlie Watts och litegrann också Ron Woods. Relationen till Mick Jagger framstår som ofantligt komplicerad. Det är intressant att notera att även de allra mest framgångsrika, berömda och kända personerna som existerar hakar de upp sig på småsaker och gnäll precis som vem som helst. Nästan mer än vem som helst annars, rentav. Jag menar, trots allt så jämför han här sin penisstorlek med Mick Jagger. Kanske inte en av de främsta kriterierna man skulle ta upp för att beskriva samarbete med en nära kollega sedan 50 år tillbaka?
2010-12-04
Betyg
En helt okej rockbiografi av en av världens mest kända och bästa gitarrister. Den var bra skriven och intressant.
Tyvärr så har jag nog läst lite för många rockbiografier dom senaste åren, så det kändes ibland som om jag hade läst samma förr. Så för mig kändes boken lite lång. Men om man inte har läst så många liknande böcker, så är den säkert bättre.
Men den var ändå kul att läsa. Och själv har jag ju alltid gillat Rolling Stones. Ett helt otroligt band, som snart har spelat ihop i femtio år. Och medlemmarna är i sextiofem-sjuttioårsåldern.
Kan helt klart rekommendera boken.
( Läs gärna alla mina bokrecensioner i min blogg, "Bims Blogg” - http://bim.blogg.se/category/bokrecensioner.html )
2010-11-23
Betyg
Det är en stark närvaro o den här självbiografin, om än nedtecknad av någon annan. Redan från första meningen dras jag in i handlingen då delar av Stones stoppas av polis i mellersta delarna av USA. Hur Richards med fler snabbt försöker rannsaka sig och fundera på vaf de egentligen har i bagaget, eller snarare, hur mycket och vem som skall ta på sig skulden.
Stones - bandet som inget hellre ville än förföra och överge dina döttrar och få med sig dina söner på eviga fester med så mycket sprit och droger att ingen egentligen förväntas överleva.
Man hinner knappt vänja sig vid den hårda öppningen förrän Keith förvandlas till den yngre upplagan, skoltidens och uppväxten i Dartfords sumpmarker.
Första skoltiden handlade mest om att försöka ta sig hem helskinnad. Området var fyllt av äldre killar som inget hellre ville än få tag på de mindre, spöa upp dem som de själva blivit spöade.
Förvånansvärt öppet berättar Richards. Läs den gärna.
