The New York Times #1 best-selling series. Like its predecessors, Library of Souls blends thrilling fantasy with never-before-published vintage photography to create a one-of-a-kind reading experience. A boy with extraordinary powers. An army of deadly monsters. An epic battle for the future of peculiardom. The adventure that began with Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children and continued in Hollow City comes to a thrilling conclusion with Library of Souls. As the story opens, sixteen-year-old Jacob discovers a powerful new ability, and soon he’s diving through history to rescue his peculiar companions from a heavily guarded fortress. Accompanying Jacob on his journey are Emma Bloom, a girl with fire at her fingertips, and Addison MacHenry, a dog with a nose for sniffing out lost children. They’ll travel from modern-day London to...
Visa mer
Recensioner
2016-12-04
Betyg 
Åh gud. Äntligen är jag klar med den här bedrövliga serien. För på riktigt. Ransom Riggs är ingen höjdare på att skriva. Idén med att använda riktiga, loppmarknadsfyndade märkliga bilder på besynnerliga barn, var riktigt bra till en början och räckte för att krydda bok ett någorlunda. Men i tvåan blev det krystat, och i trean är det rent förskräckligt. Det tillkommer hela tiden nya karaktärer, för att personerna på bilderna ska få en plats i berättelsen (man kan ju inte låta bilder gå till spillo, alla måste petas in någonstans, trots noll substans och sammanhang). Historien spretar åt alla håll, och bilder trycks in på de mest intetsägande saker bara för att. Saker som nämns i första boken revideras och jag som läsare får en känsla av att författaren inte hade hela bilden klar för sig i början, och att han har snört in sig lite väl hårt i tidsloopar, förflyttningar mellan dessa, osynliga monster (som ibland verkar synas för alla och ibland inte) och svartvita foton. Den onde karaktären, Caul, heter plötsligt Jack, och menar att Jacob måste ha fått felaktig information när han tar upp de saker som i första boken sas vara anledningen till Cauls (Jacks?) ondskefulla plan. Tydligt att Riggs ändrat sig, liksom. Boken verkar heller inte kunna bestämma sig för om den ska vara fyndig och rolig eller seriös. De vuxna beter sig som fjantiga pantomimer och blir aldrig trovärdiga. Karaktären Emma, som huvudpersonen förälskar sig i, är förskräcklig som person och otroligt störig. Att hon är hundra år känns ungefär lika trovärdigt som att vampyrerna i True Blood är det - hon är barnsligare än 16-åriga Jacob. 100 år är OTROLIGT lång tid, ändå har hon en slutledningsförmåga som en femåring.
Efter att ha försökt läsa halva boken ordentligt ger jag upp. Efter det läser jag bara några meningar på varje sida för att se hur historien artar sig. Det är så mycket onödigt, så många delar som är helt meningslösa, att jag ibland skrattar högt. Sådant slöseri med tid att ens försöka avsluta boken. Men ja, det tar emot att lägga bort en bok utan att läsa klart den så jag tar mig ända till slutet. Och förlåt, här kommer en spoiler --> men GUD vilket nödslut att låta kraschen av Caul-loopen innebära att Peregrine-barnen började åldras i normal takt? Så att allt liksom "löser sig", aslätt, alla bara rycker på axlarna och continues life. Nä fy. Som sagt: Så skönt att jag nu läst alla. Aldrig mer.
