Lea Lejontämjare på badhuset

Betyg

Bokserien Lea Lejontämjaren är helt klart läsvärda böcker som tar oss genom fantasins fantastiska värld som är fyllda med helt otroligt färgstarka och detaljrika illustrationer i akvarellteknik som täcker alla uppslag och passar ypperligt att visa upp vid högläsning då texten är skriven med korta och lättläst stycken blir det en perfekt harmoni mellan bild och språk.

Böckerna har även syftet att barn ska få möjlighet att känna igen sig själva och att känna igen andra inom böckerna.

Här synliggörs även barn med Downs syndrom samtidigt som böckerna upplyser barnen om en alternativ samtalsmetod med hjälp av TAKK-tecken (tecken som stöd)

I alla tre böcker handlar det om hur leken växer fram mellan fantasi och verklighet. Här får vi följa Elliot som är stor och stark och oftast upplevs som hjälten i böckerna. Lea är en förstående och snäll, men hon är även ganska tuff.

Betyg

Treåringen tycker: Hemma är vi väldigt inne på skattkartor och sjörövare just nu och när han såg sjörövarflaggan på bokens framsida var han såld. Sedan var det väldigt spännande med både krokodiler, hajar och (inte minst) piraterna.

Mamman tycker: Det här kan vara en av de finaste omslagen till en barnbok som jag har sätt. Älskar de olikfärgade trianglarna och bokens baksida skulle jag väldigt gärna ha som tavla i barnrummet. Vi har inte läst de andra böckerna i serien men jag tycker om att det inte är tydligt utskrivet förrän boken är slut att Elliot har Downs syndrom. I boken är han bara ett barn, även om han förstärker med tecken. Jag tycker att det är jättebra att det är han som får se till att det slutar lyckligt (utan att spoila för mycket) och jag tycker om att han har prinsessor på sina armpuffar.

Det är också väldigt fint att tecknen får en sådan naturlig del av berättelsen och att de dessutom syns i illustrationerna. I slutet av boken ser man en tydligare teckning av hur man gör tecknen, och det är också väldigt bra och hjälpsamt för mig som inte är mer än hjälplig på teckenspråk.

Det jag kan tycka är lite krångligt är att boken är skriven i jag-form. Det känns som en vuxengrej, att kunna sätta sig in i ett förstapersonsperspektiv, medan barn lättare tar till sig historier som är om någon annan. Men å andra sidan kan det vara väldigt bra att träna på olika perspektiv redan från början. Och skulle jag tycka att det är krångligt för honom, kan jag ju bara ändra perspektiv själv när jag berättar.

Illustrationerna är färgglada utan att vara jätteskrikiga, finstämmiga och väldigt detaljerade. Vi hittade många saker att peka på och prata om på varje bild. Texten är lättläst och det är lagom mycket text på varje sida för att även barn som är ovana vid högläsning ska orka, men berättelsen är nog spännande för att fånga även de äldre i åldersspannet. Jag gissar på att boken kommer bli en favorit här hemma. Han har redan velat läsa den med mormor också, som var precis lika förtjust i den som jag är. Som pensionerad förskolelärare skulle hon rekommendera den till förskolor landet runt.

Betyg

Boken handlar om syskonen Lea och Elliot som idag ska besöka badhuset där de upplever flera fantasifulla äventyr.
Jag valde att läsa den högt idag på förskolan för ett grupp fyraåringar.
De fångades av berättelsen och följde verkligen med. De tyckte piratjakten var väldigt spännande.
Illustrationerna är detaljrika, och stundvis upplevde jag att de var lite för stora och detaljrika då vissa barn hade svårt att hänga med i berättelsen kopplat till bilderna. Men det löste sig genom att jag pekade och förklarade detaljerna.
I övrigt var det ju roligt med de detaljrika illustrationerna.
Elliot har även Downs syndrom och handlar stödtecken i berättelsen, som man kan slå upp i slutet av boken för att de hur de görs. Under dagens läsning så hoppade vi bak i boken för varje tecken för att sen efter boken repetera alla fyra TAKK-tecken. Detta var mycket uppskattat av barnen som redan nu är vana vid att pedagoger använder TAKK på avdelningen. Bra också att synliggöra barn med Downs syndrom!

Klart läsvärd bok! Hos oss skapade det mersmak och jag känner att jag ska kolla upp de tidigare böckerna om Lea Lejontämjare också.

Betyg

Den är positivt utmärkande från de flesta andra barnböcker då den innehåller flera takktecken, detta på grund av att Elliot i boken har downs syndrom och använder sig av teckenspråk. Tycker att det är beundransvärt att upplysande böcker som denna ges ut, och det är bra att man på ett roligt sätt kan lära barnen enskilda tecken under tiden man läser, samtidigt som den upplyser barnen om en alternativ samtalsmetod (tecken som stöd).