Latin : kulturen, historien, språket

Janson, Tore

| 2002

Flag from sv

33


Latin är en presentation av det latinska språket och dess betydelse för Europas kultur och historia. Fokus ligger främst på hur och när språket användes och hur det efterhand påverkat andra språk. Men här finns också grundläggande fakta om uttalet, en översikt av grammatiken, en samling vanliga fraser och sentenser samt en omfattande ordlista. Boken fungerar därmed både som en lättläst introduktion till latinet och som en uppslagsbok. Tore Janson är fil.dr i latin och har publicerat flera böcker och ett stort antal vetenskapliga artiklar inom latin, allmän lingvistik, fonetik och afrikanska språk. Longum est iter per praecépta, breve et éfficax per exémpla. (Vägen genom regler är lång, men den genom exempel är kort och effektiv.)SENECA

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

Nils Thor

2010-05-26

Betyg

En mycket intressant och välskriven bok. Allt presenterat på ett lättläst och trevligt sätt. En njutning att läsa.

Betyg

En på många sätt mycket läsvärd och förtjänstfull introduktion till det latinska språket och varför det fortfarande på många sätt är levande och relevant. Något som dock drar ned helhetsintrycket är de helt onödiga och pinsamma politiskt korrekta inpass där författaren beskärmar sig över den romerska kulturen, hur den får honom att "må illa", hur det t ex är "beklämmande" att månaderna juli och augusti är döpta efter Julius Caesar respektive den förste kejsaren Augustus, eller det förklenande omdömet om hjälten Aeneas, att en "tråkigare människa får man leta efter". Här och var dyker det också upp grovt generaliserade utsagor utifrån en materialistisk historieprogressivism på en närmast naiv barnatronivå, t ex att många av de latinska texter som skrevs i Europa under medeltiden "förstås" (sic) är "helt utan läsvärde nuförtiden" av den anledningen att de då skrivkunniga "skrev mycket om religiösa och kyrkliga ämnen". Detta betyder dock inte att texterna skulle vara helt utan värde, nej då! Generöst nog kan de "ha mycket intressanta upplysningar om den tid då de är skrivna". Men en sådan slentrianmässig socialkonstruktivism där man bortser från alla andra potentiella kvaliteter i en text än att den skulle vara ett representativt "uttryck för sin tid" är kanske i våra dagar ett villkor för att spaltutrymme ö h t skall beredas åt något såpass icke-nivellerande som klassiska språk?