Recensioner
Betyg
För några år sedan hade jag anledning att läsa denna ett antal gånger. Då tyckte jag det var en av de bästa böcker jag läst. Nu har jag än en gång en anledning att läsa den och jag var lite nyfiken: skulle den hålla igen? Det blir ett rungande JA på den frågan! Detta är en självbiografisk roman där Jean-Marie berättar om sina uppväxtår i Frankrike under krigsåren tillsammans med mor och morföräldrar. Fadern har blivit fast i Nigeria där han jobbar som läkare och några år efter att andra världskriget slutat far familjen ner för att möta fadern. Mötet med Afrika blir något avgörande för Jean-Marie, men det mest främmande han upplever under sin resa blir mötet med fadern.
På knappt 90 sidor får vi en uppväxtskildring, en berättelse om andra världskriget, om Frankrikes förhållande till sina kolonier och en släkthistoria ? och allt beskrivs med en iskall klarhet och ett fantastiskt språk. Att uttrycka så mycket med så få ord är inget annat än imponerande.
Betyg
En kort lättläst text som inte känns som en roman. Le Clézio berättar om far och mor, mest Le Clézios far som bodde större delen av sitt vuxna liv i Afrika där han som ensam europé arbetade som läkare. Han avskydde samtidens koloniala beteenden med drinkar och betjänter och sina rasistiska värderingar. Samtidigt avvek han aldrig från reglerna om hygien och klädsel, Blanka skor, kostym. Som barn, med mammans familj, upplevde WWII på flykt i Nice och fantiserade en del om fadern. När familjen en tid bodde tillsammans i Nigeria höll fadern på sönernas uppenbarelser. Kortklippt hår, blanka skor och knästrumpor i ylle. Men pojkarna slet av strumporna och upplevde en total frihet med sina lekkamrater på savannen. Den fria leken utan vuxnas insyn är den enda del där pojken Le Clézio verkligen framträder. I övrigt är det far och far och fakta som författaren måste ha samlat på sig för att i brist på upplevelser tillsammans med sin store hjälte återskapa hans dolda liv. För fadern framstår som en enstöring utan behov av sällskap som inte verkar behöva ens den närmaste familjen i sin närhet. Det är ett sorgligt, vemodigt sökande efter en skugga, en välklädd gestalt i färd med att vaccinera barn med sin enorma kopparspruta eller på andra sätt ta hand om lokalbefolkningen.En man som har största möjliga distans till livet, är det intryck jag får.
Betyg
Ett fint porträtt av författarens barndom. Jag känner igen de starka intrycken som hänger kvar genom resten av livet och får ett sorts magiskt nostalgiskt skimmer. Det tror jag är universellt och oberoende av var barndomen utspelar sig. I Le Clézios fall är det västra Afrika och Nigeria och det är intressant att läsa hans iakttagelser.
Berättelsen om fadern är också intressant, en klassisk berättalse om patriarken som har en överväldigande känsla av plikt och söker sig ut i världen, bort från familjen, och därigenom både utvecklas och bryts ner och dessutom lämnar familjen, framför allt barnen (och det är ju författarens perspektiv) i en evig limbo mellan dyrkan och avsky inför den äventyrlige men frånvarande fadern.
Men texten är så pass kort att det inte riktigt känns som om den hinner utveckla tillräcklig substans för att göra ett bestående intryck. Den blir mer sketchartad. Något intressant påbörjas, men når inte ända fram.
2011-10-11
Betyg
?En mycket lättläst nobelpristagare. Det här är ju mer en novell än en roman. Jag har inte läst författaren tidigare men brukar köpa och läsa nobelpristagarna. Av Le Clézio kommer jag absolut att läsa fler. Han skriver med en härlig värme och inlevelse och hans språk är lysande. Denna lilla bok ska ju förklara många av Clézios andra romaner och beskriver hans första möte med sin far vid 8 års ålder. Jag har fler i bokhyllan och kommer att läsa dessa med glädje? En stark trea.
Betyg
Tjahapp, var det här allt? Boken var inte dålig men för ett nobelpris hade jag nog förväntat mig lite mer. I princip en skildring rakt upp och ned av Le Clézios barndom i Nigeria och hans fars upplevelser som kolonialtjänsteman (läkare) i Guyana, Kamerun och Nigeria.
Känns inte som han når mycket längre än att se faderns dragning till Äventyret och det faktum att han tycka ha varit mycket hård mot sina söner eftersom han var van vid en tid när barn skulle synas men inte höras.