Recensioner
Betyg 
År 1999 drar den trettiofem år gamla succéförfattaren Nathan Fowles sig tillbaka på ön Beaumont och avslutar sin litterära karriär. Tjugo år efter den senaste intervjun anländer journalisten Mathilde Monney till ön, fullt besluten om att få till en intervju med Fowles. Till sin hjälp har hon ett mysterium. Ett mysterium som rör ett gammalt mord och en kvinna som nyligen hittats död på Beaumonts strand. Men Fowles litar inte på Monney, och tar hjälp av bokhandlarassistenten och den aspirerande författaren Raphaël Bataille för att gräva i journalistens bakgrund. För kanske finns svaret på alla frågor i det förflutna? Och kanske är allt närmare sammanlänkat än det först verkar på ytan?
”Öns hemlighet” är den sjunde boken av den franska spänningsförfattaren Guillaume Musso som ges ut på svenska. Här har Mussos typiska oväntade vändningar och smått fantastiska och orimliga lösningar på problem fått flytta på sig till viss del. Det här skulle jag själv säga, är den mest rimliga av alla hans romaner hittills och därmed också en av de mer trovärdiga. Ändå är den inte mindre spännande. Jag gillar att det finns så mycket bakgrund i berättandet och att allt andas en kärlek till författande och litteratur. Precis som i alla andra böcker av Musso misstänker jag folk hit och dit och blir nöjd för alla små pusselbitar jag har lyckats få på rätt plats när jag har hela bilden klar för mig.
Det är ett relativt litet persongalleri och det är inte så konstigt, eftersom det handlar om en man som varit relativt ensam hela livet och de som är runt omkring honom. Det är Fowles vi träffar mest, och så Mathilde Monney och Raphaël Bataille (i jag-person) men andra personer från det förflutna och samtiden dyker också upp. Jag gillar Fowles, han känns som den typiska stereotypa författarenstörningen men jag tycker också om envisheten hos både Monney och Bataille och svårigheten som de som skrivande människor ibland har att förstå att verkligheten inte alltid fungerar som den gör i fantasin.
Christina Norrmans översättning är som vanligt väldigt bra och språket flyter på. De drygt 250 sidorna bara flyger förbi och nu kan jag bara vänta tills en ny Musso-bok kommer på svenska. Han är en av mina go-to-författare och jag anar att jag kommer att fastna även i nästa spännande bok.
