Belönad med Polonispriset! En iskall decembernatt hittas en kvinna mördad vid Kungsholms Strand i Stockholm. Och det är inte vem som helst utan den populära skådespelerskan Lottie Hagman. Lotties bekantskapskrets är nästan oöverskådlig, hennes döttrar är inte samarbetsvilliga, polisinspektör Monika Pedersen är trött och utarbetad och har dessutom svårt att komma överens med sin närmaste kollega. Fallet Lottie Hagman känns som en övermäktig uppgift. Monikas försök att förstå Lotties liv leder till möten med skådespelare, läkare, rabbiner och hundmänniskor av olika slag, men inte förrän hon börjar se de skrämmande parallellerna mellan sin egen situation och mördarens börjar sammanhangen klarna.
Visa mer
Recensioner
2017-12-15
Betyg 
Bättre än föregångaren, men det är också allt. Tråkig intrig, tråkigt språk, tråkiga karaktärer. Bra uppläsning av Angela Kovacs men nu tänker jag inte ge mig på fler försök med Åsa Nilsonnes "deckare".
Mitt slutbetyg blir, en svag 2:a!
2017-10-13
Betyg
Herre min skapare vilken infernaliskt tråkig bok. Noll spänning, trista karaktärer, mängder av språk och ingen handling. Jag tror nästan att det är mer liv och rörelse en vanlig vardag inne på Daglivs på Fridhemsplan där jag bor än vad det är i den här boken. Synd att de slösade bort en så pass bra uppläsare som Angela Kovacs på en sådant hopplös bok. Åsa Nilsonne kan säkert skriva, men måste det vara så tråkigt för den delen?
Slutbetyget blir, en 1:a! Ingenting som jag kan rekommendera!
2016-04-27
Betyg
Standard så väldigt mycket standard, Bra karaktärer men saknar riktig spänning och driv i berättandet,
2012-11-19
Betyg
Det är sällan jag avslutar en bok i förtid, särskilt inte om jag läst 2/3 och bara har 60 sidor kvar. Den här var dock så plågsamt usel att det var stört omöjligt att läsa en sida till...
2011-04-17
Betyg
En helt okej deckare som tog upp en del intressanta tankegångar, men annars kändes den väldigt händelsefattig.
2010-10-06
Betyg 
Jag uppskattade att få läsa om hur en polis börjar sin karriär. Sedan tycker jag om Nilsonnes kvinnoperspektiv och också hennes utsvävningar i Stockholms gatunamn och liknande kulturgeografi. Det är mest sjukhusmiljön jag inte känner någon dragning till att läsa om och det handlar ju de flesta av hennes böcker i den här serien om men jag läser dem med stor behållning ändå just på grund av ovanstående.
2009-06-01
Betyg
Deckare som ligger stadigt i mellanskiktet, inte fantastisk men helt ok. Nilsonne fokuserar en hel del på kvinnors krav i yrkeslivet som ska passas ihop med personlig lycka samt att vissa yrkesgrupper (poliser och läkare) inte längre har förutsättningar att göra ett bra jobb på grund av tidsbrist och omorganiseringar.
