
Det är kärlek i luften i Leksand. Maggie och hennes älskade Åke ska snart gifta sig, förväntan är stor, men tiden är knapp. Chokladtillverkningen och kaféverksamheten går numera så bra att Maggie och Hilma har svårt att hinna med. Hilma får i hemligt uppdrag av Åke att hjälpa till med bröllopsförberedelserna, men allting kompliceras av att personer ur hennes förflutna dyker upp. Varför har de alla kommit dit nu? Och vad är det för hemlighet hennes pojkvän Joel bär på?Samtidigt får vi följa en flicka från en by utanför Leksand som upplever både kärlek och sorg i 1970-talets Spanien.Kyrkklockor vid älven är en varm, romantisk och humoristisk feelgoodroman om kärlek, svek och längtan efter äventyr. En berättelse färgad av Dalarnas vackra landskap med fäbodar, härbren och kyrkbåtar.
Visa mer
Recensioner
Betyg
En härlig bladvändare!
Varför har jag inte läst de tidigare böckerna i Leksand-sviten?
"Kyrkklockor vid älven" är den femte delen i sviten och tyvärr har jag missat de tre första. Jag läste den fjärde - Lusthuset vid tjärnen - men där tyckte jag att det var något som skavde. Det var det verkligen inte i denna! "Kyrkklockor vid älven" har allt det där som en bra feelgood ska ha. Det är kärlek, vänskap, värme och humor som varvas med en nypa svek och sorg.
Hanna Blixt använder sig av hela paletten när hon skriver. Miljöskildringarna är så målande att jag med lätthet kan se allt framför mig, det glittrande vattnet, blommorna som doftar, smaken av pralinerna och den varma choklad. Lägg därtill hennes personporträtt, karaktärerna känns vardagliga med sina högst ordinära bekymmer, det skulle kunna vara vem som helst. Känslan av att man känner igen sig gör boken mycket svår att lägga ner, jag får en känsla av att jag sitter och pratar med gamla vänner.
Har du inte läst Leksands-sviten tycker jag att du ska göra det. Jag är helt övertygad om att den kommer att bli en favorit.
Betyg
Så äntligen fick jag återse Leksand igen, umgås med karaktärerna jag saknat! Karaktärer och miljöer som gör att jag inte vill att boken eller serien ska ta slut.
Det här är den femte delen i Leksands-sviten och det känns som att återse vänner man inte träffat på ett tag. Det är just det jag tycker om med Hannas böcker, de är så vardagsnära, så lätta att läsa och att tycka om. Det är som att man är där på plats, i Leksand hos Hilma, Maggie, Joel, Anton och de andra.
Hanna är väldigt bra på att gestalta, att måla med sitt språk. Berättelsen blir levande, varm och berörande. Likt de tidigare böckerna finns det en parallellhistoria som utspelar sig under 1970-talet. Jag tycker om att både få ett då och ett nu som tillslut vävs samman till en historia i nutid. Det är kärlek, sorg, glädje, hopp och som alltid i Hannas böcker flyger liksom sidorna fram, plötsligt är boken slut.
Hannas styrka som författare är att skildra vanliga människor med vardagliga problem, glädjeämnen, styrkor och svagheter. Man kan känna igen sig i deras historia och just därför blir historien som sagt väldigt levande. Man skrattar med karaktärerna och man gråter med dem. Det är charmigt och mycket må-bra-läsning.
Nu är det här sista boken i sviten och jag saknar redan både dem och miljöerna. De känns som sagt som vänner! 🩷