
Recensioner
Betyg
Jag läste Kvinnorummet 1979 när den var rätt ny i Sverige. Jag blev väldigt tagen av den då. Faktiskt så till den milda grad att jag en period inte pratade om något annat. I den vevan träffade jag en ung man som jag hade en rätt intensiv kärlekshistoria med. Han skrev en gång ett kärleksbrev till mig på en utriven titelsida från Kvinnorummet. Jag mins att jag tyckte att det var höjden av romantik. Trettio år senare när min dotter är tonåring, läser jag om den i tron att den ska ingå i den kanon hon ska få ta del av. Jag upptäcker då att det egentligen inte är någon vidare roman. Jag tycker t o m att den är rätt medioker. Men det som finns kvar är den ilska som French ändå fångar på ett intressant sätt. Och så kärleksbrevet förstås.