
Nominerad till Augustpriset 2004 för bästa svenska fackbok. 1920-30-talet innebar feminismens genombrott. Aldrig har iddebatten varit livligare än då, aldrig har manssamhället utmanats med större skärpa. I centrum fanns kvinnorna på Medborgarskolan vid Fogelstad och tidningen Tidevarvet. I vår kulturhistoria har de förpassats till glömskan i form av en liten fotnot. Det är djupt orättvist. Längesedan döda är dessa kvinnor högst levande samtalspartners, allihop. Deras frågor är våra. Hur håller man demokratin levande? Hur ska personligheten få plats i politikens kollektiva tankemönster? Hur bör vi leva våra liv? Vad är vänskap? De som frågade var Elin Wägner, Elisabeth Tamm, Ada Nilsson och Honorine Hermelin. Till kretsen...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Känner du till Klara Johansson, Ada Nilsson, Emila Fogelklou och Hagar Olsson?
Det gjorde i alla fall inte jag och ändå var det kvinnor som gjorde ordentliga avtryck i sin samtid. Därför var det här oerhört intressant läsning och dessutom skrivet med ett lättsamt språk och en personlig touch.
Betyg
Detta är en mycket bra bok om en ganska bortglömd tidig feministisk rörelse, nämligen kvinnorna i Fogelstadgruppen. De hade en medborgarskola för kvinnor ute i Fogelstad och Knutson gör bra ifrån sej när det gäller att porträttera de mest framträdande personligheterna. Under en tidsperiod drev man även tidningen Tidevarvet. Rekommenderas å det varmaste till alla som gillar personhistoria, biografier.
2009-05-15
Betyg
Jodå, det är puttrigt och drivet skrivet. Och det är en del fascinerande personligheter - svenska föregångskvinnor i kultur o politik i början av 1900-talet som av olika anledningar men dock orättvist förblivit doldisar. Men det blir trots allt lite för mkt hagiografi över Knutsons bok. Kanske beror det på formatet, på ca 15-20 s per porträtt blir det kanske gärna lite av helgonisering.