Nu med ett nyskrivet kapitel.1920-talet var en omvälvande tid, inte minst för kvinnorna. Sällan har idédebatten varit livligare än då, sällan har manssamhället utmanats med större skärpa ? och entusiasm! I centrum fanns Fogelstadgruppen och kvinnorna runt tidningen Tidevarvet. I vår kulturhistoria är de så gott som glömda. Det är djupt orättvist. De borde vara våra levande samtalspartners. Deras frågor är våra. Hur håller man demokratin levande? Vilken plats har personligheten i politikens kollektiva tankemönster? Vad är vänskap? Vad är kärlek? Vad är meningen med livet?De som frågade var Elin Wägner, Elisabeth Tamm, Ada Nilsson och Honorine Hermelin. Till kretsen hörde också Emilia Fogelklou, Hagar Olsson, Alexandra Kollontay och Siri Derkert. De var författare, journalister, pedagoger och politiker. De var sökare på alla plan, estetiskt, religiöst, politiskt och privat. De var...
Visa mer
Recensioner
2011-07-08
Betyg 
Känner du till Klara Johansson, Ada Nilsson, Emila Fogelklou och Hagar Olsson?
Det gjorde i alla fall inte jag och ändå var det kvinnor som gjorde ordentliga avtryck i sin samtid. Därför var det här oerhört intressant läsning och dessutom skrivet med ett lättsamt språk och en personlig touch.
2010-06-15
Betyg
Detta är en mycket bra bok om en ganska bortglömd tidig feministisk rörelse, nämligen kvinnorna i Fogelstadgruppen. De hade en medborgarskola för kvinnor ute i Fogelstad och Knutson gör bra ifrån sej när det gäller att porträttera de mest framträdande personligheterna. Under en tidsperiod drev man även tidningen Tidevarvet. Rekommenderas å det varmaste till alla som gillar personhistoria, biografier.
2010-01-01
Betyg 
Den började bra, men blir för plåttrig. Jag orkade faktiskt inte läsa ut den. Annars handlar den om väldigt spännande personer...
2009-05-15
Betyg
Jodå, det är puttrigt och drivet skrivet. Och det är en del fascinerande personligheter - svenska föregångskvinnor i kultur o politik i början av 1900-talet som av olika anledningar men dock orättvist förblivit doldisar. Men det blir trots allt lite för mkt hagiografi över Knutsons bok. Kanske beror det på formatet, på ca 15-20 s per porträtt blir det kanske gärna lite av helgonisering.
