En hisnande resa in i mörkrets hjärta...Johanna Möller dömdes 2017 till livstids fängelse för mord på sin pappa och mordförsök på sin mamma. Hon dömdes också för anstiftan till mord på sin make men friades senare för det i hovrätten. På kort tid blev hon den kanske mest ökända mördaren i modern svensk kriminalhistoria: sexbarnsmamman som inledde en sexuell relation med den unge man från Iran som placerades i hennes hem för ensamkommande och som bara ett halvår senare utförde knivattacken på hennes föräldrar. Dåden i Arboga 2015 och 2016 chockerade en hel värld. En redan trasig familj imploderade inför öppen ridå och Thomas Sjöberg bestämde sig för att göra en dokumentärfilm om gåtan Johanna Möller. Vem är hon, egentligen? Under mer än tre års tid har de brevväxlat med varandra och Sjöberg har haft den exklusiva möjligheten att på nära håll följa Möllers resa mellan anstalterna...
Visa mer
Recensioner
Betyg 
När det kommer till att recensera true crime böcker så som biografier, självbiografier, brottsutredningar och så vidare upplever jag alltid att det är lite svårt att recensera. Mestadels för det känns som att jag kritiserar personen/personernas livsval, karaktär och sätt att agera, så dessa recensioner håller jag lite kortare och enklare än mina andra bokrecensioner.
Boken fokuserar i största del på Johanna Möller även kallad Arbogakvinnan, livstidsdömd för mord och försök till mord, anstiftande till mord, stämpling till mord och urkundsförfalskning bland annat. Boken startar från den stund att Arbogakvinnan har blivit dömd och börjat avsitta sitt livstidsstraff och följer med under alla hennes resningsförsök, flytt från fängelse och försök till att manipulera sin familj och media.
I boken får vi även följa författaren Thomas Sjöbergs resa från att först läsa om Arbogakvinnan, till första mötet, möten med hennes barn till hans allra sista kontakt med Johanna Möller.
Boken i sig är intressant och får en att stanna upp och tänka inte bara en utan två gånger, det är mycket nytt som jag får ta del av, jag som trodde att jag kunde mycket om Arbogafallet men ack så fel jag hade. Dock är det kanske inte så konstigt eftersom man i denna bok fick ta del av privata samtal med Johanna Möller, hennes familj och även de som arbetade med hennes fall. Något som gjorde boken extra intressant och spännande, dock kan jag inget annat än irritera mig på Johanna Möller och hennes sätt att vara och tala på. En enormt narcissistisk och osympatisk person som jag avskyr, något jag gjorde redan innan och den känslan minskade inte efter att ha läst denna boken.
Under tiden som jag läser denna bok, som är väldigt intressant kan jag inte låta bli att sitta och bli frustrerad över hur mycket luft denna kvinna får, och det faktum att jag ger henne mer luft genom att läsa denna bok är ju heller inte så bra.
Men nu är det gjort, hur som helst så var det många olika tankar som dök upp under tiden som jag läste Thomas Sjöbergs, som för övrigt kändes som en slags dagbok som vi fick titta in och läsa ur. Även om det var intressant att läsa ur en journalists perspektiv och se hur det går till bakom skrivandet och kameran så fick jag aldrig en seriös känsla av boken när jag läste den. Jag föredrar när en journalist eller författare ser på fallet objektivt och det upplevde jag inte att Sjöberg gjorde i denna boken. Något som han var rätt öppen med i boken men trots det såg jag det som något väldigt negativt. Det kändes mer som att Thomas Sjöberg blev en pass upp till Arbogakvinnan mer än en journalist/författare.
Bokens uppbyggnad och språk är bra, det är intressant att ta del av de inspelade samtalen mellan journalisterna och Arbogakvinnan och det känns som att man kommer lite närmare henne. Men det var även lite smått irriterande eftersom jag upplevde att Arbogakvinnan svamlade väldigt mycket men det verkar vara så hon är överlag.
Kvinnan som Lekte med Elden - en resa till mörkrets hjärta av Thomas Sjöberg är en intressant bok men som jag tyvärr upplever är alldeles för mycket på Arbogakvinnans sida och inte på offren som jag tycker är de viktigaste i denna hemska tragedi.
Boken i sig är en besvikelse för mig, även om den är intressant så var den inte alls som jag hade tänkt mig och drar mig för att rekommendera er att läsa den, tyvärr.
