Tredje boken i Magnus Jonssons succétrilogi om krypteringsexperten Linn Ståhl. »Doktoranden Linn Ståhl på KTH är en trovärdigare Lisbeth Salander« Lotta Olsson, DN Linn Ståhl har bestämt sig för att aldrig mer samarbeta med Stockholmspolisen. Men när en av hennes tidigare vänner från Antifascistisk aktion söker upp henne i ett känsligt ärende och kort därefter återfinns död, kan hon inte undvika att bli involverad. Linn går motvilligt med på att ännu en gång bistå kriminalpoliserna Rickard Stenlander och Erik Svensson i en svår och mångbottnad utredning. Samtidigt slits hon mellan dubbla lojaliteter: hon inser att AFA behöver hjälp utifrån, men är inte beredd att avslöja organisationens olagliga aktiviteter för polisen. För att inte behöva förråda någon startar Linn en parallell utredning och påbörjar på egen hand jakten på den misstänkta infiltratör som verkar avrätta AFA-medlemmar...
Visa mer
Recensioner
2023-12-03
Betyg 
I denna bok får vi hänga med när ett gäng AFA deltagare utför en planerad attack mot nazisternas loka ute i Tyresö. Men vad som visas vara en välplanerad attack är egentligen ett bakhåll av nazisterna som attackerar och skadar flera AFA medlemmar. Linn Ståhl dras in i händelserna när några av hennes gamla kompisar från AFA ber om hjälp och hon inser snart att det är mer invecklat än hon först trodde. Denna gång litar hon dock inte på polisen utan väljer att jobba med fallet själv, dock behöver hon släppa in Rickard Stenlander och Erik Svensson när det börjar bli personligt och det inte bara är hon själv som drabbas.
Bokens handling är precis som de tidigare två delarna väldigt intressanta och har flera viktiga ämnen som tas upp ifrån olika vinklar och synpunkter. Om boken är verklighetstrogen är svårt att avgöra, dels för att jag inte har några egna erfarenheter inom AFA och nynazister men också för att jag är alldeles för lite påläst för att uttrycka mig. Däremot så upplever jag att vissa delar i boken är lite svåra att förstå sig på och följa med i, något jag har tyckt genom hela trilogin och jag tror det mestadels är på grund av att jag helt enkelt inte är så insatt i de ämnen som böckerna handlar om. Med det sagt så tycker jag ändå att ämnena är intressanta och jag har lärt mig en del under tiden som jag läst böckerna men för att vara en fiktion så är den lite för mycket för mig helt enkelt.
Bokens alla olika karaktärer som hänger med från start är komplicerade och intressanta, jag tycker det är bra att man får följa med under tiden som karaktärerna utvecklas och växer i boken. Samt uppfriskande när det kommer in nya karaktärer, dock blir jag lite smått irriterad över hur mycket de olika karaktärerna klarar av att göra och utstå. Den delen av boken känns inte riktigt så trovärdig eftersom vi människor inte är odödliga.
Även om det var minst lika många olika karaktärer som i föregående bok så upplevde jag inte att det var riktigt lika rörigt i denna bok. Det var lite svårt att hänga med i vissa kapitel och en del bitar kändes lite utdragna och långtråkiga men utöver det så var det rätt så lätt att hänga med i boken och blev även lite smått överraskad över några tvistar under bokens gång.
Överlag så är jag lite besviken på boken, som sagt var den lite långrandig och seg i vissa partier, det kändes som att en del saker kunde ha tagits bort för att öka spänningen lite. Det var en bra story men den fallerade lite genom att det blev så extremt inriktat på Linn Ståhl och hennes egna kamp mot nazisterna, även om boken handlar om Linn Ståhl så kan jag tycka att det blir lite jobbigt när det blir så personligt i böcker.
Viktiga ämnen så som nazism, kriminalitet, rasism och brutala våldsutvecklingar i samhället faller lite platt i och med att det blir lite för rörigt och långrandigt i boken. Jag hade nog uppskattat om boken hade varit lite kortare och mer power i den, för nu kändes det lite som att man tappade bort spänningen och bara väntade på att något skulle ske som sedan ändå inte riktigt höll upp till mina förväntningar, tyvärr.
Kvinnan som Jagade Ensam av Magnus Jonsson är en helt okej bok, karaktärerna är intressanta och handlingen har sina viktiga ämnen men ändå är det något som saknas. Om det är det överdrivna i berättelsen kring morden och brotten eller om det är det faktum att jag tappar bort mig alltför ofta vet jag inte. Något är det som fattas eller så är det för mycket som jag inte förstår helt enkelt, svårt att veta och det är synd för jag såg verkligen fram emot den avslutande delen i Hatet trilogin.
2021-12-04
Betyg 
Kvinnan som jagade ensam är tredje delen i Hatet-trilogin och den dök upp som en överraskning när den släpptes för drygt två år sedan. Detta var innan jag ens hade läst första delen, som också oväntat hade dykt upp här. Eftersom jag är den jag är så började jag ju med att läsa första boken, som inte passade mig speciellt bra och det gjorde att det tog emot lite att fortsätta. I år fick serien vara med i min Finish That Series-utmaning.
Jag vet inte vad det egentligen beror på att den här serien inte klickade med mig. Det kan vara det att jag har så otroligt svårt för fanatiker. Alldeles oavsett om de är vänster eller höger eller vad de nu kan ha för politisk inriktning. De är så fulla av fördomar och sig själva. Helt oförmögna att tänka utanför sin egen extremt lilla box. Två fel kan aldrig någonsin bli ett rätt. Men det måste ändå vara skönt att leva i en värld som antingen är svart eller vit. Inget där emellan. Så enkelt livet hade varit.
För mig blir Kvinnan som jagade ensam (eller hela serien faktiskt) för övertydlig, Jag uppskattar en aning mer subtilitet, att inte bli skriven på näsan. Allt sammantaget så känns Linn Ståhl och hela den här trilogin lite som en blek kopia av Lisbeth Salander.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg https://bokslut.blogspot.com/2021/12/kvinnan-som-jagade-ensam-av-magnus.html
