?Ingen kunde ana, där jag med lätta steg och obekymrad min gick gatan fram i dyra mockakängor, att jag haft erfarenheter gemensamma med de armaste hustrur till busar och fyllerister, att jag hade ett enda litet misslyckat barn, och att min framtid hängde på den osäkra förhoppningen, att mina rika släktingar skulle vilja göra något för mig. Tvärtom, jag är säker, att många tänkte vad en enda buse smickrade mig med att säga: en sån förbannad överklasshoppa!?Få svenska kvinnogestalter fortsätter att engagera och provocera i lika hög grad som Elin Wägner (1882-1949), få har varit lika mångsidiga och lika tydliga i sina ställningstaganden både i sin person och i sitt verk. Författaren, journalisten och feministen Wägner var aktiv i kampen för kvinnlig rösträtt, var med och grundade Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad 1925 och blev som andra kvinna efter Selma Lagerlöf invald i Svenska...
Visa mer
Recensioner
Betyg 
Jag måste erkänna att jag inte förstår denna bok fullt ut. Kanske är det fel att sätta ett dåligt betyg för den sakens skull, men jag kan inte påstå att boken gjorde något bestående intryck på mig. Den lite svarta humorn och ironin var det som jag uppskattade mest, och kanske är det just ironin som är bokens egentliga syfte.
Handlingen kretsar kring en friherrinna som efter makens död befinner sig utfattig. Hon är dåligt utrustad för verkligheten bakom sin tidigare skyddade existens, och lyckas därför inte förvalta sina chanser i livet särskilt väl. Istället hamnar hon i ett flerfamiljshus inne i Stockholm, där hon plötsligt befinner sig i en miljö präglad av kvinnor som arbetar för sitt uppehälle. Hon söker själv att hitta sätt försörja sig på, allt medan hon desperat drömmer om att få komma tillbaka till sitt tidigare liv.
Till skillnad från många andra av Wägners böcker, som skildrar skoningslös realism präglad av allvarliga ämnen, är denna bok lättsam och halvt komisk. Kanske kan det vara en roande och lagom avslappnad läsning för många, men jag lyckades inte helt uppskatta den.
