Jokainen tunnistaa pelon siitä, että omassa lapsessa voisi olla jotain vialla. Se on epämääräinen, mutta vaikeasti torjuttavissa oleva tunne. Useimmiten pelon aiheet ovat turhia, mutta joskus kaikki ei ole kohdallaan.Jennystä ja hänen miehestään heidän ensimmäinen lapsensa Lucas ei ollut kuin muut. Lucaksella oli hämmentävä tapa toistaa tiettyjä asioita, ja häneen oli hankala saada kontaktia. Kirjoittaja kuvaa raskasta ja vastahakoista ajattelutavan muutosta kohti kipeää oivallusta ja parhaan mahdollisen hoidon epätoivoista hakemista.Teos ei kuitenkaan kerro vain oikean diagnoosin ja hoidon etsinnästä, vaan myös siitä, mitä erityislapsen syntyminen merkitsee perheelle. On helppo samastua Jennyn kuvaukseen siitä, miten eksyksissä vanhempi on ristiriitaisten autismiteorioiden ja hoitomuotojen ryteikössä. Kyltymätön tiedonhaku vie aikaa muulta perheeltä ja puolisoiden suhteelta, sosiaalisesta...
Visa mer
Recensioner
2012-04-03
Betyg 
En av de bästa böcker jag läst. Känner igen mig i mycket av det som händer i boken och jag själv har atypisk autism och lever bland oförståelse. Det är en kamp att gå framåt när allt inte funkar som det ska, och att man bara kan lyckas med de rätta förutsättningarna. En bok som jag tycker att fler borde läsa för att öka förståelsen.
2011-11-28
Betyg
Fantastisk bok att läsa. Jag är glad att jag fick ta del av deras berättelse, även om det kostade mig en del tårar...
2009-12-04
Betyg 
Det är sjukt att du i dagens Sverige måste kämpa och ha egna resurser både i form av pengar, tid och kraft att kämpa för att få rätt resurser till sitt barn. Bra beskrivning av hur det är att få ett barn som är annorlunda.
2009-05-06
Betyg
Boken som handlar om en mammas (och familjens) kamp för att ge sin förstfödde son Lucas med autism ett gott liv. Lexhed skriver utlämnande om sin kamp, besattheten att hitta rätt behandling, otillräckligheten och hur hon själv hamnar på psyk p g a utmattning. Om hur hela familjen påverkas av att ha en son med autism.
När jag läser boken kan jag inte låta bli att tänka på att det är långt ifrån alla barn med ett funktionshinder som har lyckan att födas i ett hem med mycket god ekonomi och föräldrar som vet hur man tar sig fram i byråkratidjungeln eller orkar kämpa med näbbar och klor för att ge sitt barn de allra bästa förutsättningarna. Hur många föräldrar kan själva betala en behandling som kostar 170 000 kronor och sedan konstatera att "det svider i plånboken"? Hur går det för de barn som inte har dessa förutsättningar? VIlken vård och hjälp får de?
