År 2001 utkom Christer Hermansson med den kultförklarade romanen Ich bin ein Bibliothekar! där man får följa den timide bibliotekarien Oliver C. Johanssons öden och äventyr på Södertälje stadsbibliotek. Oliver C. Johansson gick vidare sedan, han blev kulturchef i Strangeness.
I romanen Kulturchefen skildras kommunal kulturadministration, programverksamhet, möten med bibliotekarier och märkliga medborgare. Vad händer egentligen i ett kulturhus? Och har inte Oliver C. Johansson förändrats dramatiskt?
Kulturchefen är en absurt underhållande och egensinnig roman.
Christer Hermansson, född 1963, är författare, bibliotekarie, omstridd biblioteksdebattör och kulturchef i Strängnäs kommun. Christer Hermansson har gett ut ett flertal romaner, och var senast aktuell med debattboken Varför har inte fler bibliotekarier läderbyxor? (2008).
Läs hur allting började i den första romanen om Oliver C....
Visa mer
År 2001 utkom Christer Hermansson med den kultförklarade romanen Ich bin ein Bibliothekar! där man får följa den timide bibliotekarien Oliver C. Johanssons öden och äventyr på Södertälje stadsbibliotek. Oliver C. Johansson gick vidare sedan, han blev kulturchef i Strangeness.
I romanen Kulturchefen skildras kommunal kulturadministration, programverksamhet, möten med bibliotekarier och märkliga medborgare. Vad händer egentligen i ett kulturhus? Och har inte Oliver C. Johansson förändrats dramatiskt?
Kulturchefen är en absurt underhållande och egensinnig roman.
Christer Hermansson, född 1963, är författare, bibliotekarie, omstridd biblioteksdebattör och kulturchef i Strängnäs kommun. Christer Hermansson har gett ut ett flertal romaner, och var senast aktuell med debattboken Varför har inte fler bibliotekarier läderbyxor? (2008).
Läs hur allting började i den första romanen om Oliver C. Johansson Ich bin ein Bibliothekar!.
Sagt om boken:
"Ibland händer det att tiden stannar. Det är till exempel inte ovanligt att det inträffar under sammanträden. Då kan man titta upp på vita tavlan, där någon skrivit ord som 'individuell kompetensutvecklingsplan' eller 'kulturpolitisk strategivision 2015'. Och man kan komma på sig med att tänka: så hemskt det vore om det verkligen funnes människor som trodde att sådana ord betydde någonting på riktigt. Det gör det, i alla fall i romaner av Christer Hermansson. Åtminstone en. Han heter Oliver C Johansson ... Hermansson skriver i samma mildabsurdistiska skola som författare som Claes Hylinger, Magnus Hedlund och Erik Andersson och ger sig på hela verkligheten, inte bara byråkratprat och maktsnack ... jag håller gärna med Annina Rabe, som skrivit förordet till nyutgåvan av 'Ich bin ein Bibliothekar!', om att detta är böcker som inte liknar många andra. Och som all god skönlitteratur får de läsaren att få syn på själva orden: Vad är egentligen en 'kulturchef'?" - Ola Larsmo i DN.
"Författaren till Kulturchefen, tillika kulturchef i Strängnäs, Christer Hermansson skulle kunna vara bror till David Brent i The Office. De är två män i sina bästa år, med skägg och tjänstemannakostym. Den tidigare så anpassliga bibliotekarien i första boken om C Johansson, Ich bin ein Bibliothekar!, har nu fått storhetsvansinne och styr kommunens administration med järnhand för att "sätta Strangeness-kulturen på Sverigekartan" ... Oliver C. Johansson har samlat på sig alla fraser och ord i management-rappakaljan och kört dem genom den strimlare som utgör hans autistiska hjärna. Ut kommer en bisarr smörja, som häcklar samtiden bättre än de trötta samhällskritiska artiklar som man kan läsa i tidningar varje dag. Jag har inte stött på en så skojig och märklig romanfigur sedan Ignatius J. Reilly i Dumskallarnas sammansvärjning. Ibland finns inget så underhållande som medelmåttiga män på mellanchefsnivå."
- Karin Olsson, Expressen
"Kulturchefen är fragmentariskt uppbyggd och består av en svårbeskrivbar blandning av satiriskt färgade sketcher, absurda dialoger och skrämmande välfångade interiörer från en svensk kulturinstitution i klorna på en managementfrälst galning. Oliver C Johansson må inbilla sig att han är guds gåva till kulturlivet i Strangeness kommun, men för hans underordnade i kulturhuset är han en veritabel fasa. Han är en självutnämnd vinnarskalle som alltid tänker proaktivt och aldrig drar sig för att nedvärdera, håna eller ignorera sin stackars personal ... Jag skulle för övrigt gärna se den här romanen omvandlad till tv-serie, det skulle kunna bli alldeles lysande."
- Eva Johansson, Svenska Dagbladet
"Hans litterära stil är glidande plötsligt befinner du dig på en välbekant plats, men ingenting stämmer. Människor. Handlingar. Gåtfullt. Oroande ... Det är en oavbrutet underhållande roman, och allt som oftast med en absurd underton. Hermansson behärskar konsten att skruva till ett språk så att det framträder i all sin brutala enkelhet." - Kristian Lundberg, Norrköpings Tidningar
"Hermanssons kulturchef är en obehaglig typ vars narcissism tar sig rent ohyggliga format ... Men vad vill Hermansson egentligen? Vill han blottlägga hur sinnessjukt en kommunal förvaltning kan fungera med allt från utvecklingssamtal till en allsmäktig kommunchef som kallas för Gud? Ja, då är paradexemplet det lönesamtal Johansson håller med städerskan Elsa där det absurda lyfter fram den kommunala byråkratins vansinne."
- Per Hellgren, Tidningen Folket
Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker
Jag höjer betyget till en fyra efter att ha läst om delar av boken i samband med en författarträff i Wendela Hebbes Hus i Södertälje den 31 oktober 2010 där Christer själv deltog och berättade och sjöng sina underfundiga visor. Det finns mycket under ytan i denna till synes nonsenlika roman. Jag kan inte heller låta bli att känna lite sympati för kulturchefen själv, Oliver C Johansson, visserligen en knäppgök men en ledare som vill ha ordning och reda och inser att detta med att vara chef är viktigt. Det skulle kunna bli många fina samtal om denna bok ingick bland litteraturen vid ledarskapskurser. Flera recensenter är också inne på denna tanke. Läs den.
Ibland går man på nitar. Som när den annars habile Ola Larsmo i en recension i DN av "Kulturchefen" jämför Christer Hermansson med bl a Claes Hylinger och Magnus Hedlund och jag enbart av det skälet köper boken - trots att jag i raskt följd läst två skitböcker av mr Hermansson. Jag borde litat på mitt eget omdöme. "Kulturchefen" är inte dålig. Den är riktigt dålig. Larsmo står för min del nu för observation i skämshörnan med dumstruten på huvudet.